en throwback, och pepp.

När det blir sådana här svackor, så backtrackar jag. Kollar igenom gamla bilder. Vad var det som var så bra med dem, etc. Vad kan jag förbättra, är något dåligt? Kan jag lära mig mer? Jag är fortfarande i eget tycke otroligt basic i mitt användade av photoshop. Jag fick av en kompis från fototeamet på närcon, lite moderskeppet medlemskap, som jag tyvärr inte hade råd att förlänga efteråt, men ska se om jag går tillbaka senare vid tillfälle. Jag använder mig i princip av cameraRAW för det mesta, och det brukar räcka. 
Vid ett tillfälle försökte jag lära mig TiltShift, ovan är resultatet. Enkelt, men svårt. Och ganska kul... Bilden är över Söderköping från kanske, erh. ja. Just det. 2011? Enligt datorn är den från augusti 2011. Najs. Fotad med min Canon7D (Vila i frid), liksom dessa där jag lekte med mitt fisheye, och dessa är fotade i JPEG.
[En liten kort not om min Canon7D. Jag gjorde misstaget att låna ut den till en kompis, som sedan sålde den via en pantbank samma år. Det var iaf vart jag hittade den när jag sökte på kameran serienr när jag inte fick tag på denna såkallade vän.]
 
Jag lekte mer, och kanske inte tänkte så mycket på bilden i sig. Även om jag kröp runt och styrde och ställde ibland.. Så var det liksom trots det inte alls samma som idag. Även om det också kanske kan verkas sakna tanke bakom bilder ibland. Lite som med tattueringar. Folk frågar ofta om mitt ankare, och hjärtat och stjärnan har en tänkt symbolik, eller så. Att det betyder något. Allt måste inte betyda något speciellt? Eller?
 
--                    --
 
Men en sak som jag märkt, nämnt tidigare och som jag alltid återkommer till. Jag är duktig på att fånga ögonblick. Stunder i vardagen där jag kanske av ren tur, eller bara vetat någonstans, att här här ska jag fotografera. Exempel på 2 givna favoriter i det ämnet:
Överst: Alex, mitt syskonbarn och Linas son. Min äldsta storasyster. Bild 2, min syster Lina med Alex storebror Lukas. Jag älskar denna, det är så mycket kärlek här. En bild tagen mitt i vardagen liksom. Lite så. Precis som bilden ovan, att ha fått Alex i just den position han står, lite av ren och skär tur. Jag är givet medveten om att det finns många som är bra på detta, men det känns ibland som jag själv utan att egentligen prata högt om mig själv, är väldigt duktig på. För det liksom är något speciellt med dessa ögonblick.
 
Jag har flera bilder tagna i vissa speciella ögonblick som jag fullkomligt älskar. Men dessa är ändå 2 som står ut lite bland alla foton jag tagit. En mors kärlek. Ett barn helt inne i sig själv i en "kul" position på gatan hemma där jag är uppvuxen. Helt underbart.
Stunder i livet där allt står still.
 
En fars kärlek till sin son, knappa 3 dagar gammal. De där stunderna man alltid har i hjärtat, såklart. Men just att fånga det, utan att krångla till, göra sig till, att hitta den stunden. Det är en gåva i sig, och jag känner ju att jag är duktig på det. 
 
Känns som jag kom av mig lite här.. HAHA, men ja. Jag är faktiskt väldigt stolt över dessa bilder. Otroligt stolt. Jag fotar inte så mycket portätt som jag ibland önskar, och mycket för att ens vänner gärna flyr kameran.. Haha. Och sen såklart så blir det inte "Nu går vi och tar si eller sådana där porträtt" - Det blir de där spontana som sagt. De som bara blir av lyckliga "misstag".
 
Den här har jag tagit upp i samma sammanhang förut, men denna tog jag 20 maj 2007, Åsa med sin häst Wilma. Det är såå mycket styrka i denna bilden känner jag. En egentligen inte helt planerad bild. Jag testfotade och fick denna. Och då hade jag haft kameran i dryga 5 månader.
Och det kändes någonstans i mig redan då, att jag ville bli en bättre fotograf. Detta är en av mina favoritbilder i högen av allting. Det kändes som att jag också kunde bli lika duktig som alla de andra. Även om jag alltid gillat att hålla mig till vad jag kan, och kanske aldrig haft någon fotograf som inspirerat mig osv. Jag ville bara fotografera världen och visa hur vacker den kan vara i sin enkelhet.
Anyhow. När det blir svackor försöker jag se tillbaka, klappa mig på axeln och ge mig lite ny peppande energi. Det funkar, och allt sådär. Nu ska jag bara sakta men säkert hitta tillbaka till peppen och att inte fota för att folk förväntar sig det av mig. Nästa grej jag dock SKA fota, är min systers bröllop nästa vecka. Det ser jag fram emot. Så räkna med att det kan komma något sådant framöver, avslutningsvis, visar jag dock min tror jag, absolut bästa bild jag tagit:
Och här kan vi verkligen snacka ett lucky shot. Jag tog ett par innan denna fastnade på kameran, och jag ja. Älskar den på alla sätt. Den är verkligen den bästa bild jag tagit tycker jag. Det finns många, absolut. Men denna ligger nog på 1 plats av ytterligare ett gäng.
Nu börjar det ljusna ute, klockan är halv tre på morgonen och jag borde typ sova...!
 
Orkade ni läsa? Klart pluspoäng till er ❤
 
 
familj, fotografier, personligt, tillbakablick | | Kommentera |

att färga med henna.

Det har ju hänt att jag vid flera tillfällen blir misstagen för att vara "ginger", eller rödhårig rent generellt. Det finns dem som trott att jag var irländsk med orsak av min bleka hud och röda hår. Så. Tydligen har jag ju en del förutsättningar för att vara just rödhårig? Eller? Jag är ju som sagt väldigt ljushårig från början. Kommer ni ihåg när jag skrev en del om resan med mitt hår? Eller, förlåt, det var mer en sammanfattning med massa bilder.
Jag menade ju det HÄR inlägget.
 
Jag har haft rött hår sen 2009, innan var det rött underhår med lite svart över. 
Året för denna färg är juli 2007, och det var ju snyggt. Men lite jobbigt att underhålla.. Faktiskt. Men det var väl inte det som fick mig att ändra mig heller egentligen. Utan det var nog mer att det faktiskt blev så senare, att varför inte helt rött...? Och well.. Så blev det.
Jag testade givet först i en skitkass photoshoppad bild, också från 2007, men insåg att jaa.. Rött skulle nog bli rätt bra helt enkelt. Och sen blev det så. 2009 rättare sagt.
Första färgningen, 2 blekningar, tror jag. En gammal vän som jag tyvärr inte är vän med längre, klippte och färgade mitt hår. Det blev bra, om än lite mörkare i lugg osv. Men det skulle ju ge med sig. Jag färgade då också med hårfäger såsom SchwarzkopfBrilliance 902 - SchwarzkopfLiveColor RealRed - SchwarzkopfBrilliance 872. Den andra färgen, Live Real Red, blev den jag använde mest. Den gan snyggast röd allt eftersom. Dock, som det alltid är med dessa färger, så sliter det ju något fruktansvärt på håret. Jag färgade håret kanske 12 ggr om året, dvs, 1 gång varje månad. Färgen släppte ju efter kanske 2 veckor, färgbomber osv. Fägbomber till förbannelse. Men nej, det satt liksom inte riktigt. 
Jag är LITE osäker, men jag tror det var början på 2016 som jag började testa att färga med Henna.
Det var en väldigt bra produkt. Det bästa egentligen är att om jag förstått min läsning korrekt, är henna naturligt röd. Eller ja, rödbrunt. Men ändå, och efter ha färgat med det, är jag såld. Jag färgar kanske 4 ggr om året, eller 3. Beror lite på. Sist jag färgade med henna var i december, innan jul. Idag, ska jag färga igen. Färgen är fortfarande hyfsat bra lagd, dvs inte så blek som det varit förr. 
Kort, slitet och inte färgat på några månader, just för att vänja av håret, det var sååå slitet. med en färgbomb i vart det ju typ hyfsat, men man såg ändå utväxten. Alltså, inte topnotch. 
Jag googlade en hel del osv, och jag tror jag tillslut beslöt mig för att sluta använda balsam, för det första, liksom schampoo. Iaf att använda det ofta. Köper numera garants ekologiska egna, eller ja, det är svanemärkt iaf. Haha, som sagt. Lite ruff on the egdes. Anyway, jag märkte rätt fort ändå hur håret sakta och säkert återhämtade sig, hur det blev bättre. Starkare och kanske mer sig själv igen. Vilken lättnad!
 
3 månader utan schampoo och balsam (och nej jag lyckas inte vända bilden), och håret kändes och såg så mycket friskare ut, och det var ju helt enkelt det jag ville. Under tiden jag inte hade schampoo och balsam, använde jag mig av honungsvatten och grönt te som medel till håret. 
Det gav tydlig effekt. Nu schamponerar jag håret 1 gång i veckan, för att det tagit lite annat för håret att vänja sig lite vid miljön här, för ärligt talat, det är skillnad på vart man är i Sverige emellanåt.. Mitt hår växer mer här också, vilket alltid är positivt...
Selfie från igår, lite frissigt och sådär nu, härligt och långt och grejer. Tack tofsen..! Haha. Och nu står denna andra goding och väntar på mig:
Den färdigblandade hennan, som jag ska få inkletat i skallen idag. Henna är ett pulver som sagt, som blandas med varmt vatten, citron och en eller två skedar honung. Sen får det stå i typ ett dygn innan jag färgar håret. Blandingen gjorde jag igår, så som sagt, ikväll när Albin kommer hem ska det färgas, mycket najs. Han brukar ha rätt kul med det....
No words är ... Min mening. Det blir kladdigt, och ibland kan man ha kul... Får se hur det blir idag..! HAHA.
Bilden är från förra sommaren när han skulle färga det. Det blev lite grötigt så att säga.. När färgen väl är i håret, så plastar vi sedan in håret i gladpack, och en mössa på, så det håller sig geggigt. Det får inte bli torrt liksom, för då fastnar inte färgen... 
Resultatet blir ju faktiskt fruktansvärt najs, eller hur? Från förra sommaren, också. Emil, mitt syskonbarn har fotat bilden. Det är kanske 1-2 veckor efter det är färgat, tror jag, eller om det precis var nyfärgat.. Men det är ändå rätt awesome. Jag älskar färgen som Henna ger, och jag ÄLSKAR att den håller länge. Nu vart det här inlägget längre än jag räknat med, men hoppas att det var intressant iaf...!
Lite såhär jag gör det iaf, och det är ju roligare med bilder till? Även om jag fått skriva om, och bilderna bråkat med att laddas upp, så är det skrivet..! Haha. Men det blir nog bra. Hoppas ni gillade inlägget iaf.
 
Kram på er !!

en tillbakablick..

Bara för skojs skull. Den 26 mars förra året:
Man kunde ana gräset längs vägarna, och det var lite "blaskigt" och isigt. Nu är snömängden ja, ganska mycket mer.
Det var lite tungt för älgen så att säga, och ja. Renar, ofc. 13 mars i år. (Jag lade ju upp bilder igår från dagen), så fick bli dessa 2 istället...!
tillbakablick | | 2 kommentarer |
Upp