noctilucent clouds

Har någon av er tidigare beskådat detta ? Som nattjobbare har man ibland tur att kunna få se vackra himlar eller oändligt vackra stjärnhimlar med norrsken runt slutet på augusti fram till april. Iaf här i norr. Jag såg lite av detta nere runt närcon när vi åkte hem från sista dagen. Det var väldigt fint. Jag var för trött för att ens få sambon att stanna. Men jag ville gärna. Dock inte just precis då. Jag tänkte att jag får säkert se det igen. Och mycket riktigt. Det är ju samtidigt persiderna (stavning?) Metoerregn just nu. Men tyvärr lite för ljust även om det är klart. Jag såg dock 1 stjärnfall iaf. Men jag kan inte enbart skåda natthimlen just nu. Det var fint iaf. Kanske ser mer imorgon ? Vi får se... 

Jag tog några bilder mer mobilen, och istället för att vänta tills jag vaknar senare idag, väljer jag att blogga direkt nu. Så ni får något fint att läsa medan jag troligtvis ligger och sover..  men ska ockaå självklart hjälpa till med Oden så inte Albin blir knäpp. Haha.  Oden är trotsig nu..  Men mer om sådant i ett annat inlägg. 
Nu var det nattlysande moln s

om drömmar.

Vi har dem allesamman. Saker man vill ha, göra eller få. Uppnå i livet liksom. Nu är det här kanske otroligt materialistiskt av mig, men iom mitt otroligt stora intresse för fotografering, är det nog bara så.
Men ändå, sen jag köpte min första systemkamera, min Canon EOS 350D, har jag alltid drömt om att få äga en mer proffisionell kamera. Med dem där stora mäktiga objektiven som fotograferna hade. Alltid. Prylgalen? Ja. Kanske. Men, jag var samtidigt så väldigt glad åt den. Och det är jag fortfarande. Men, den kameran har nu min syster Anna. När jag uppgraderade min 350D, till en 450D. Fortfarande canon .. Såklart för mig. Jag har ägt systemkamera i 11 år i år. Jag har gått igenom, 5 kameror. 350D, 450D, 7D, 20D, och nu, sen 2013 har jag ägt min trojänare 5MarkIII. Och den drömde jag länge om. En 5markII har jag kollat på enda sen jag köpte min 350D faktiskt. Men så kom uppföljaren... Och den kostade massor. Men tillslut, så fick jag råd. Och det var så otroligt härligt. Jag var sååå satans glad. Helt underbart. 
En av mina första bilder med min 5markIII, som inhandlades 17 oktober 2013. 
Och en gammal copyright länk till en blogg som inte längre finns bör tilläggas.. Men iaf. Jag älskade den. Hur det blev med bokeh, etc. Helt magnifik i min mening. 
Idag slog en annan dröm in, jag har tittat också även på detta objektiv HUR länge som helst. Och med tanke på vad som ligger framför, samt att jag saknat ett vidvinkel med bredare vidvinkel, än det 24 mm jag har, så kom idag mitt nya Canon 16-35mm f/4 IS USM hem. Ett drömobjektiv. 
Tagen idag, med nya objektivet. Jag är superglad. Med mitt 24 mm hade exempelvis flaggstängerna blivit kapade:
Ni får ha överseende med att bilden är från 5 april förra året (letade som en galning efter en bild åt ungefärligt samma håll, med ungefärligt lika riktat. Men ja, en liten skillnad...!
 
Jag är iaf inte missnöjd med de bilder jag fotade idag, sambon tog även lite fina nya bilder på mig som jag ville dela med mig av.
En väldigt nöjd, och nyklippt Iza, de klippte ca 2 cm ungefär. Kanske inte syns mega mycket, men jag försöker fortfarande spara långt hår, se hur långt jag kan få..
Före jag klippte mig..! :p
 
Nu ska jag alldeles strax krypa ner bredvid sötnosen min, som är ledig imorgon och gosa massor ♥
fotografier, inspiration, personligt | | 3 kommentarer |

Vikingstad, det lilla samhället utanför stan.

Fördelen med att flytta till Boden egentligen, var ju att stan var mycket mindre än Linköping. Ja, kommunen liksom  Linköping är stor, men ändå mindre. Mot Linköpings kommun med 158 520 tusen invånare, ca 106 502 i själva Linköping. Motsvarande Vikingstad med ca 2 388 nvånare. Så ja, jag kommer från ett trots det "litet" ställe. 
Bodens Kommun med sina 28 181 invånare, ja. Ni ser ju, "mindre kommun". Som "tätort" Boden, är det 16 969 tusen invånare. Ja, all info tagen från Wikipedia, som och med den senast uppdaterade. Jag trivs uppenbarligen lite mer på mindre ställen. Det är något som verkar ha blivit på senare tid. Jag längtar efter hus på landet, där man liksom har naturen runt hörnet så mycket mer. Nog för att jag på 5 minuter härifrån kan ta mig in i en skog och sen inte höra bilarna på vägen är ju otroligt najs. Vääääldigt mysigt. 
Nog om det egentligen, och Vikingstad har ju faktiskt ökat med invånare sen jag var liten. Inte megamycket kanske, men det är under uppgång då det tillkommer nya hus varje gång jag åker ner...
På dessa vägar har jag gått SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ många gånger i mitt liv, vägen till skolan, vägen hem. Hästhagen med både hästar. eller kor. Sista bilden av dessa 3 är också en plats där jag firat valborg många gånger, där jag tänt på majbrasan och dylikt. Det är en speciell känsla nu när man, tbh, kommer till åren och åker hem. Det är annat. Förr, i tonåren ville man bara därifråm, men nu så uppskattar man det lilla lugna såå mycket mer. Det där med personlig mognad sa pappa, och visst är det så. Det har varit skönt att vara hemma, samtidigt jobbigt pga begravningen. Har haft soliga och vackra dagar, så det har ändå varit bra liksom. Och precis som här, finns skogen nära. Dock ligger E4an nära skogen så man hör ju rätt ofta bilarnas sus. Här kommer en liten drös till från Vikingstad, och det kommer komma lite mer sen senare, dessa är egentligen det jag spenderat att ta fram nu. Det fanns ju lite snö hemma också...! Trots att det var slutet på mars, och början på april..

 
Några mer bilder från denna promenad kommer, men senare, lite mer skogsliv ❤
familj, fotografier, inspiration, känslor | | Kommentera |
Upp