way back. (part one)

För lite skojs skull, tänkte jag bjuda på en nostaglichock. Dvs, några av mina absolut första bilder, och kanske en bit info på vägen...
 
Denna bild, från första generationens mobilkamera, dvs från kanske 2004. Tror jag fyllde 15 om jag inte misminner mig. Tagen med min motorola V525, en kamera med kanske 2 MP kamera... Tyckte den var rolig, just med tanke på hur långt mobilkameran kommit sen dess.
Bilden tog min lillasyster Britta. 
 
 
Dessa två, tagna med en gammal Samsung A550, en typ rätt gammal liten 5 MP kamera, från 2006. Jag vet hur mycket jag ÄLSKADE bilden med grenarna och klockan. Tänkte att jag hade en fotokarriär på G. Jag tog ju kort på allt, så fort denna lilla kamera kom in i mitt liv. Allt var roligt. Dessvärre så är det också jävligt mycket skitbilder... Den övre bilden är från våran baksida hemma där jag är uppvuxen. Älskar den utsikten ändå alltså. Blir fortfarande glad när man sover hemma och får vakna och titta ut från fönstret. Septembermorgnarna där är också helt fantastiska. 
 
Som denna, varför? Jo.. Nokia 3310, saldo 6.66 kr. Satans nummer! Mohahahahah!!
 
 
Gröna Lund med klassen, och rädslan över att åka slänggungan. Men fota den kunde jag minsann! Träffade min första internetvän Simon, som jag träffade på en site som kallades för anstalten. Himla kul sida!
Jag och Simon, Och ja, jag var blond från början..!
 
 
----
Men nu, till systemkameran:
Jag köpte min första systekamera 2007, en Canon EOS35D, som jag köpte via Inet, för ca 6300 kr tror jag. Lyckan var total. Bilden ovan är en ascool selfie (eller hur?!), vid min sekretär hemma i Vikingstad. Jag lekte en del och hade riktigt roligt. Jag hade även julen innan fått min första bärbara dator, som dessutom allting från typ december till första bilderna i januari, försvann. Man var tvungen att ha sladden i, ända tills datorn var helt avstängd, och vid ett tillfälle så var den visst utdragen lite innan. Det resulterade i att en hel del bilder försvann, typ två veckors bilder.. Denna var en som försvann, men som vi "fick tillbaka". Tycker den är lite rolig iaf.
Vi gör ett hopp fram till mars 2007 ↓
 
Dessa är från samma år som när jag köpte systemkameran, det är rätt svårt att välja bilder att visa, dels för att du skäms när du kollar igenom. Haha, mycket har verkligen hänt sen 2007... Det blev en riktigt bildbomb detta inlägg, men jag valde att visa någon från januari 2007, och sen från mars 2007. Jag tog en del självporträtt, som ja. Eh, dem ska nog ligga kvar där i mapparna.. 
Men det var så det började, en systemkamera i 2007, och hur jag fotade nästan dagligen. Kameran var med mig i princip vart jag än gick. Har alltid varit intresserad av fotografering, sålänge jag kan minnas. När jag var riktigt liten så brukade jag gå och "låtsats" fota med händerna, och leka att hitta kompositioner osv, min dåvarande bästis måste tyckt att jag var knäpp. Men kul hade vi. 
Bilden på tågrälsen, är för övrigt till denna dag, en av mina absolut bästa bilder. Den är inte svartvit, som man först tror. Utan nej, den är tagen i färg, och i JPEG. Som alla första bilde var. Det var först runt april sedan som jag började ställa in manuellt med bländare och exponering. Jag hade väldigt roligt i början, och jag har en del bilder på några vänner, som fortfarande är med mig idag. Bland annat, Anton. En vän jag har haft sen februari 2006, men av respekt så lägger jag inte ut någon av dem bilderna nu. Haha. 
 
Tyvärr kan jag inte visa speciellt mycket från mina 2 utvecklingsår, 2008-2009, för de bilderna har dött i en hårddiskkrasch, har bara några från typ bilddagboken. Så ska se vad jag kan hitta. Men mycket är tyvärr förlorat. 
 
Men, som ni ser på dessa, och de jag lagt ut annars, så skulle jag iaf vilja säga att det har hänt en hel del på tio år. Dels så fotar jag ju i RAW idag, vilket jag inte ens visste då. Jag tyckte att folk som behövde redigera bilder, inte var riktiga fotografer etc. Och att ja, allt som tidningar osv bjöd på var så otroligt fejkade. Sådär ser ju inte en människa ut osv. Galet... Nu sitter jag själv och redigerar, men kan absolut anda om retusch, men jag redigerar också så otroligt lite. Lägger max 5 minuter på bild, och det kanske blir egentligen bara minutredigeringar. Stärker lite, exponerar lite, ljusar upp osv. Jag vill, fortfarande egentligen, bli sedd för vad jag kan skapa med kameran, inte vad jag gör i photoshop. Jag har en bild av att en duktig fotograf kan använda vilken kamera som helst, men fortfarande skapa magi. 
Jag pushar mig rätt hårt där själv, och är duktig på att vara nådigt självkritisk. Det är bättre idag, med tanke på att jag återfått en fotoglädje. Men när jag blickar mot åren 2013,2014,2015 så vill jag kräkas på min bildångest jag hade under de åren. Jag är tacksam att jag ändå kan hitta några guldklimpar ibland, men de åren var riktigt tuffa. Iaf för mig med både bilderna och viljan att fortsätta fotografera.
 
NU, är detta inlägg jäääävligt långt. Guld till er som orkade ta er ända hit. Skulle kunna säga att detta är en part one, av kanske fler, om detta var roligt, och uppskattades!
 
inspiration, photographs, tillbakablick | | 6 kommentarer |

att träffa en sådan inspiration

Ja, som jag skrivit om så skulle jag ju till Luleå idag för 7 filmpremiärer, med scones och te. En trevlig tillställning och intressanta filmer, även om jag bara såg typ, ja. Halvt på en och halvt på en annan. Ville så gärna hinna sitta ute och bara ta det lugnt. En av de stora anledningarna till att jag var där alls, berodde på en dokumentär om Jonna som skulle spelas. En himla fin dokumentär om livet för henne i Grundtjärn. Det var otroligt. Och att se de där miljöerna, jag bara längtar ännumer till sommar och grönska just nu. Att dokumentera, ut i skogen, och att andas. Kanske faktiskt lära mig balansera stenar. En av hennes bilder med staplade stenar är så otroligt vacker. Helt galet. 
 
Hursomhelst, jag tycker det var så roligt, och häftigt. När jag sitter där och pratar med en musiker som också följer Jonnas blogg, så kommer hon in med sin fästman Johan. Och hon utbrister "Iza! Hej vad roligt att du är här"
Alltså, okej. Jag typ rodnade?! Och kontrade med "Du känner igen mig...!!" 
Det var så roligt och härligt. Fick en kram och så berättade hon vem jag var för sin fästman, och att jag tog fantastiska bilder. Det värmer så otroligt att höra det från personen som inspirirerar mig till att lockas ut i naturen. Att lockas till skogens hörn, dammar, bäckar och kunna fotografera sagoväsen. Jag blir SÅ HIMLA GLAD.
Supertrevlig och söt tjej. Verkligen en naturens älva. Som dokuentären av Mitra Sorhrabian, döpte filmen till. Fantastiskt fin film. 
 
Fick även ett sällskap under filmen, Ida, mycket trevlig hon också. Skönt att ha någon bredvid sig. Även om man inte känner varandra. Det lockade ju både unga som äldre. Och ett äldre par var ju bara underhållande. Nu hörde jag allt de sa, även utan micken, men det var väldigt dåligt ljud i den, så jag förstår att det var svårt. Dock så snäste han väl åt den ena och andra för att de prasslade med påsar eller dylikt. För att senare få en tillsägelse när han pratade under filmen.. Det var lite roligt, så vi båda fnissade lite... 
 
Jag ångrar inte en enda sekund av dagen. Eller ja, det enda jag ångrar är att jag inte fotograferade mer. När det var så fantastiskt väder och allting. Ahwell, sådant som händer.. Imorgon är en ny dag!
Lite bilder som jag dock tog under eftermiddagen, kvällen kommer här:
 
 
 
På de nedersta, så står ju Jonna tillsammans med Mitra, jag tog lite bilder jag med, tsms med typ, tio andra. Dock som vanligt, är jag för feg att själv fastna på bild med människor som jag egentligen inte känner, så fotar ju helst... Men en annan gång om våra vägar korsars igen kanske. Idag var jag för feg för det.. TACK för en fantastiskt film Mitra, och TACK Jonna för att du inspirerar och sprider så himla fin positiv energi ♥
inspiration, photographs | | 4 kommentarer |
Upp