flashback.

Jo, men det känns lite som att det någonstans behövs. Lite överallt hittar jag inlägg om folk som skriver om sin tid efter en sjukskrivning osv, hur det har ändrat och gjort många till starkare personer. De var starka innan, men orken fanns kanske inte alls som innan. Och det är någonting som helt enkelt ramlar över hela tiden.
För 3 år sedan, hade jag precis flyttat hem innan jag skulle få tillgång till min egna lägenhet sen skilsmässan 2013. En egen tvåa på 62 kvdm i Linköping. Lyckan alltså. SÅ JÄVLA PEPP!
Jag hade längtat så mycket efter detta. Helt galet, min alldeles egna lägenhet. Min absolut första lägenhet fick jag tillgång till den 28 december 2008. En etta på 22 kvdm i Tannefors. Mitt emot busfabriken. Så, det skulle kännas gött med lite större, och lite bättre. Jag hade dessutom fått min heltidstjänst på mitt förra jobb hösten innan. Så, nu skulle jag liksom börja om lite grann, och samtidigt bara njuta av min egna tid. Helt fantastiskt.
Det här var min utsikt från lägenheten, min första natt jag skulle sova i den. 2 juli 2015. Man måste ju älska utsikten, eller hur? 
 
 
-
 
Anyhow. Äntligen egen lägenhet. Äntligen "ensam". Jag kraschade ganska saftigt våren 2014, nästan 6 månader efter skilsmässan så var det rätt tungt.. Jag blev kaos, panik och psykoser. Antidepp och grejer. Jag åt medicin ca 1 år, men vägrade all sjukskrivning. Jag var för rädd att jag inte skulle kunna ta mig upp ur sjukskrivningen. Jag hade en bra kontakt på psyk dock, och vi undvek att ge mig tabeltter med benzo eller andra beroendeframkallande medel. Jag var rädd att jag skulle börja missbruka tabletter och det i sig skulle bara göra allting ännu sämre. Jag känner nog mig själv ganska bra, sa dem åt mig på psyk. 
Sen fick jag min DBT våren 2015. Och den gjorde mig gott, och lagom till sommaren gick jag från 75% tjänst upp till 100%. Så jag kunde tyvärr inte fullfölja DBT som man gärna går som kortast 1 år, helst 2 om det behövs. Men jag fick mycket bra hjälpmedel och mycket av det gjorde ändå att jag kom väldigt långt under den tiden. Och sommaren sen, vilken helt fantastiskt sommar jag fick. 
Vädret var inte alltid toppen, jag hade jeans och tjocktröja i JUNI, men det var liksom allt omkring. Egen lägenhet, bra vänner, och den där fantastiska Albin som jag hade lärt känna så mycket mer. Han var ett enormt stöd för mig under våren och sommaren. Min bästa kontakt som skulle varit med mig hela vägen slutade, och det var ledsamt, och då fanns Albin, liksom Desse där för mig på ett sätt som jag verkligen är tacksam för. 
Så, TACK, för att ni fanns där. 
 
 
Jag fick även 2 nya fyrbenta vänner, Alice och Lexie. Men Lexie har tyvärr fått vandra vidare, men hon bor i mitt hjärta hela tiden ❤
-  -   -
 
Och nu, 3 år senare bor jag i Boden, med min sambo Albin sen dryga 2 år tillbaka. Jag trodde absolut inte att det var här jag skulle hamna, verkligen inte. Men ändå. Vilken resa, och med mitt mående med. Jag får i princip inte psykoser längre. Jag har dåliga dagar, apatiska dagar. Men just psykoser och dissociatonerna har nästan slutat helt och hållet. Jag äter ingen medicin, eller så. Har just nu heller ingen kontakt med psykvården heller. Jag går på eufori och kärlek. Haha, klyschit kanske, men så är det.
 
- -   - -
 
Något annat som också en stor plus grej sen skilsmässan och allt kaos, jag har kommit närmare min familj, vilket jag är så otroligt glad över. Att berätta för dem om självmordstankar/självskadebeteende och diagnos var inte superlätt, men det gick. Och det var så skönt efteråt. Vi kanske inte pratar jämt, eller ses ofta, men jag känner ändå att jag är dem närmare nu än vad jag varit innan. Och jag är så himla glad åt det. För jag har en stor familj, och jag älskar den. Den är helt enkelt BÄST!
 
 

Maj kvällarna.

När sambon föreslår en kvällstur och lite foto blir det alltid trevligt. Det var dock lite kallt, men det gjorde ingenting egentligen. Tog lite foton nere vid Avan färjeläge, och det var rätt fint sådär vid halv tolv på kvällen måste jag säga.
Nedan, den svarta bilen är det nya tillskottet hos oss.. Våran passat ligger ute för försäljning. Den har gått långt, och egentligen skulle den nog kunna på 30 000 mil till, dock kändes det som om att en ny bil var något att tänka på, och ja, vi hittade den, blev sålda och köpte.
Och det är som att köra en dröm. ❤
 
Hursomhaver, det är rätt mycket som pågår som händer, så det blir svårt att fokusera lite, men det kommer ordna sig. Just nu är fokus på att komma i fas, som alltid. Haha. Men snart så. Det är gött att vara vid liv helt enkelt.
Känns som jag behöver kika över mina kameraskills just nu, senaste tiden blir det inte 100% som jag önskar. Men jag tror det handlar om lathet för att man tänker annat, och sätter andra mål. Så ska ta och plugga kamera lite i dagarna tror jag, se vart jag latat till mig.. HAHA. Åhgud, vad jag är knäpp.. Men det är alltid bra med pauser, det har bara bådat gott. Det finns bra fotodagar, och sämre fotodagar. Men det är ju iaf fotodagar. Det har varit ganska lite foto sen jag tog beslutet att dra ner på det. Och det känns sjukt bra.
Nu ska jag ta det lite lugnt igen, fylla hyllan med böcker som vi köpte igår. 
 
Hoppas ni har en fin söndag ❤
 
allmänt tjafs, fotografier, känslor | | 3 kommentarer |

Sommar...!

Allt fler och fler flyttar från blogg.se eller lägger bloggandet åt sidan, det är sommar och folk vill helt enkelt vara med överallt. Så lite dator som möjligt. Det känns som en torka liksom. Men jag har ju egentligen mest lagt kameran åt sidan, bortsett från när jag faktiskt vill fota utan att stressa... Och det funkar. Jag är ju ganska pepp ändå på sommaren. NärCon osv, köpta biljetter och planer. Lars Winnerbäck med svärmor, och sådär. Mycket att se fram emot. Dock ska jag också njuta av saker, att ta vara på tiden. Det är ju faktiskt lite därför man gör saker. 
 
Från Nordic Cosplay Championship 2016. 
 
I år blir det NärCon, jag ser SÅÅ mycket fram emot det. Och såklart allting annat som blir i sommar. Ni får veta mer om det senare och närmare sedan ... Vill ju hålla lite saker spännande för er.. Eller hur? :D
Men jag ser fram emot sommaren iaf. Det ska bli så mysigt helt enkelt.
 
Enda som känns lite tråkigt är att missa Annie när hon åker upp hit, jag tror vi tenderar att passera förbi varandra just nu... Men, kanske till hösten nu. Kanske, norrskensjakt i höst. Jag hoppas att vi kommer få till det iaf! Men det kommer lösa sig helt enkelt.
Först och främst ska det ju vara sommar. 1.5 år i Norrland, och det känns bitvis som vi bott här hela våra liv.. Helt sjukt. Men rätt underbart på samma gång ❤
 
allmänt tjafs, fotografier | | Kommentera |
Upp