16 november

Det dyker upp ibland, sådär. Den här dagen. Inte en favoritdag direkt. Men den hände och det var så det var. Idag för nio år sedan, söndag den 16 november 2008 så fick jag veta att farfar hade gått bort. Mamma var det som väckte mig, och det var inget roligt sätt att vakna på. Minns det bara så tydligt. Farfar hade cancer och hans tid tog slut. Det sög. Verkligen. Jag saknar honom, i början var de jobbigast, jag var tvungen att besöka graven ofta för att få huvudet att stå still. Det är som sagt nio år sen nu, men ibland så känns det som de skedde nyligen. 
Jag skrev en dikt till händelsen dock, tänkte dela med er.

det brinner ljus för dig.
enbart dig.
ditt liv må ha slocknat
men inte din värme
din kärlek

den finns där
i oss.
hela tiden

och det är konstigt
hur en enda människa
kan lämna såna spår

 

du kommer aldrig glömmas bort
ditt liv må ha slocknat
men inte din kärlek
din värme
och därför brinner
den lågan
än.

oavsett om du inte längre
vandrar här på jorden
med oss.

-
 
3 år senare följde farmor med. Men hon försvann runt halloween helgen, det sjukaste: begravningen var sedan på farfars dödsdag, den 16 november 2011. Det gjorde så ont. Det hjälpte inte att prästen sa fel datum på saker och ting. 
du somnade
och du vaknar inte mer
du är hos farfar. 
ni är tillsammans igen.
och det är skönt att du inte har ont.
att du är fri. 
-
 
Idag tänder jag ljus för er båda två, saknar er farmor och farfar ♥
 
familj, känslor, personligt | | Kommentera |

Kärlek så det rinner över.

Idag för 2 år sen blev jag tillsammans med den finaste människan jag någonsin träffat, nämligen Albin. Denna fantastiska människa har funnits i mitt kontaktnät i 3 år. Och jag är så tacksam för att jag fått lära känna honom, den där lilla Albin, som verkade ha så mycket att säga, men ständigt var tyst. Eller, så var det bara jag som inte var uppmärksam först. Men han gjorde mig nyfiken, på att veta vem han var. När vi väl pratade var det svårt att hålla käften.. Lite så var det. Och är, fortfarande. Jag älskar det. Vi har många fina moments tillsammans under dessa 2 år. Mycket skratt, mycket kärlek och sådär töntigt kära. 
 
 
Min fina sötnos. 
 
En liten sådan där, tillbaka sväng, några av de första bilderna, och den sista här ovan, från våran första dejt, med middag och finkläder, samma dag jag fick halsbandet som är en snöflinga. <3
 
Avslutar med denna bild från Öngårdsberget, när vi eldade, spanade norrsken och bara myste. 
Den där karln, älskar jag så otroligt mycket. ♥
Det är som att vi varit tillsammans så mycket mer än bara 2 år. Som om allting innan Albin aldrig har varit...Så mycket kärlek. Så det rinner över. 
familj, känslor, personligt, photooftheday | | Kommentera |

happy birthday !

Typ några dagar senare, men minst lika viktigt ändå...!
 
Tjejen i mitten, även min äldsta finaste och klokaste storasyster Lina, fyllde alltså år i fredags! Det är faktiskt, trots att jag fotar otroligt ofta, INTE lätt att fota mina syskon ska jag tala om...! Det är svårt..! Men ibland så, och jag gillar denna på Lina väldigt mycket. Hon strålar så underbart härligt här. Bilden i sig är från min lillasysters bröllop förra året. 
 
Lina är storasystern som pillade oss i håret vid godnattsagan och brukade sjunga "du är det finaste jag vet", för oss. Det är något jag minns sådär extra mycket. Hon sjöng också "teddybjörnen fredriksson" ibland. Ja, sådär fina låtar liksom. Lina var cool, syrran jag ville bli som när jag blev stor. Kommer ihåg när Lina fick sin moped, då ville jag ha moped. När Lina tog körkort, visste jag att jag skulle ta körkort. Det var liksom häftigt med alla dessa grejer, och jag vet ju att det kanske pratats om MC kort dessutom, och det tog ju syrran för inte alls länge sen. Så, nästa etapp, ta MC kort då? Haha. Nej men allvarligt, Lina hade de bra skivorna med härlig rock och skön musik, kunde allting om livet och var bara sådär häftig som storasystrar är. Jag har ju trots allt 3 äldre systrar, som alla är unika i sig. Och människor som betyder mycket för mig. Lina är också syrran som jag haft väldigt djupa samtal med emellanåt, om relationer framför allt. Mina dåliga relationer, beslut hit och dit. Och även om jag kanske gråter när vi gör det, så är de samtalen något viktiga för mig. Jag tar till mig, även om det är tungt och jobbigt, och jag älskar att jag har kunnat ha dessa samtal. För när jag var tonåring, pratade jag inte med någon, jag var mest en pain in the ass, och skulle göra "uppror".. Så, nu på senare år, tiden i Göteborg med jobb/relationer och faktiskt mer tid med Lina var så himla fint. Vi ses inte alls ofta längre, och jag saknar att inte längre kunna åka ner som jag gjorde förr. Men livet är också så annorlunda nu, mot för 10 år sedan. 
 
 
Min storasyster Lina är en supermorsa till sina kids, Lukas och Alex, två roliga härliga och mysiga små göteborgare. Lina har bott i Göteborg rätt länge nu, tror det är lite över 10 år, exakt är jag inte säker på. Men Lina är en superstorasyster åt alla oss småsyskon, och jag älskar henne för att hon finns där, hon är klok och helt underbar. STORT GRATTIS LINA ♥
Jag saknar dig, och jag älskar dig <3 
familj | | Kommentera |
Upp