skogshög, finns det ett sådant ord?

Jag har tänkt på en sak, gällande det där att bli hög/eurforisk osv.. Något som givet kan vara rätt vanligt. Men skogshög? Är det ens ett ord? Och finns det? Efter lite google så kommer det inte mycket fram. Skulle med andra ord gissa att det är som att vara hög och väldigt euforisk. Jag har alltid, sålänge jag kan minnats upplevt det när jag går i skogen. Hög, eller euforisk. Adrenalinpåslag som tusan osv. Jag har noterat att jag typ lyckats fånga det på bild vid 2 olika tillfällen:
Dels på denna, det liksom.. Ja. Jag vet inte. Jag tycker att mina ögon säger det mesta... Ljuset den kvällen, skogen den dagen. Ah shit, Albin skrattade bara åt mig där han satt i bilen (vi skulle åka hem, jag bara skulle ta några foton). Den 19 maj 2017, vid Åbergsfortet tog jag denna bild ovan.
 
Och sedan denna från förra fotograferingen vid storforsen häromdagen. Det liksom känns nästan, iaf för mig. Jag kanske inbillar mig, men det känns verkligen att jag är mitt lilla "skogshöga" troll liksom..
Ögonen talar ju så mycket säger man, och just denna effekt med stora pupiller (även under ljusa dagar), så kan jag nog säga att jag blivit hög. Liksom. Det är ju lite så. Naturhög. Älskar det ändå. 
Älskar att ha naturen intill, och känns fint att den är nära nu. Verkligen, och att få vandra i miljöer som bara är underbara.
 
Det har blivit mycket selfies nu.. haha. Detta var mest bara för att tala om skogshög :D
 
 
 
fotografier, mindfulness, personligt | | En kommentar |

mera vårkänslor.

Ibland blir det sådana dära tystnader, och det faller sig oftast naturligt med mycket jobb som med allting annat. Det är i princip denna vecka kvar innan jag börjar jobba på det nya stället. Blir typ rätt så awesome skulle jag gissa, kommer jobba sön, ons, tors,fre och lördag. WOHO! Det blir nog asbra.
 
Jag tänkte bjuda på några fler härliga bilder från Vikingstad, jag passade på att rasta kameran och ge mig utrymme att andas, med allt som pågick omkring. Det var skönt att göra så lite som möjligt, samtidigt som man fick lite sysslor gjorda så att säga, genom att fotografera exemepelvis!
Det här är platsen som jag spenderat mååånga dagar/eftermiddagar vid. Lekt krig, snöbollskrig, och well, ja, massor. Kanske krig mest...? Jag har "rymt" hit också, tänkte rymma hit med min barndomsvän Emilie, vet jag. men det gick aldrig så bra.. haha. Man går ju alltid hem när man är hungrig, men fantastin är ju väldigt underbar som barn.
Men denna gång så passade jag på att leka med motljuset och alla ja, detaljer. Kommer kanske fota här igen lite mer, just nu var jag ju främst ute efter att fota något annat, såsom lite självporträtt :D Men, först ska ni ju få njuta av dessa ovan, innan jag bjuder på några selfies. Trots att jag saknade min fjärrutlösare, lyckades jag hyfsat skulle jag vilka påstå.
På bild nummer ett, så hade jag först tänkt sitta på, men jag erhm, ramlade till..! Och då tog kameran kort helt enkelt...! Haha, men det var roligt, och det var en jävligt fin kväll helt enkelt :) Mycket nöjd!
 
Jag trodde inte jag skulle ha så mycket bilder att visa från hemresan, men jag hade visst mer bilder som jag var nöjd med, trots att det "bara" landade på typ 400 bilder ish på hela veckan. Men .. Nummer och siffror är ju inte allt. Kul var det iaf, och nu ska vi se om jag kan ta några snygga bilder fler gånger hemma osv, men då kommer ju min vapendragare Albin vara till hjälp <3
fotografier, känslor, personligt | | 4 kommentarer |

mitt lilla paradis

Hemma har jag en plats jag mer än gärna börjat återvända till väldigt ofta. Och det är till Lillsjön. Ett badställe på sommaren, och sedan givetvis ett mysigt ställe egentligen lite året om. Nästan, sålänge man kan ta sig ner till sjön. Haha, det är ganska fotovänligt ställe och jag har som sagt på senare år besökt det mer frekvent. När jag var hemma förra veckan, var inte ett undantag. Så, jag fick låna pappas bil och så begav jag mig ut dit. I skymningen/kvällsljuset. Trots lite mulet, så var det ändå precis rätt. Och jag fick leka med mitt nya stativ lite..
Det har inte alltid varit asfalt på vägen dock, för längre sedan var det en gropig och typisk landsväg. Dvs, en lerig väg ibland på våren, och sjukt blaskig mot vintern (när det väl varit det..) 
(Hittade btw en bild på vägen, från andra hållet, från 2010 som jag bara kastar in som ett sätt att visa att det inte varit asfalt jämt)
 
Jag fick iaf se en väldigt fin solnedgång denna gång, när jag var där och det var is, mycket is. Och snö.. Dock inte så mycket snö, men tillräckligt! Och jag tror jag fick mer bra bilder än jag räknat med.. Blev väldigt nöjd som sagt:
Så sjukt vackert ändå alltså. Behöver nog åka dit igen när vi är nere i sommar, och får se hur det är då. Lovar att återkomma med bilder då också..!
Väldigt fint med lite lagom vårkänslor trots snön faktiskt. Jag älskar lite kontrasten mellan söder och norr just nu. Vi blir glada för varje del som torr asfalt dyker upp, och så snart som gräset börjar synas mer och mer. Men det kommer ta en bra tid innan allt försvinner. Allt vatten sedan, och forsar. Jag längtar lite... Det är ändå väldigt fint med vatten och allt det där som forsar i skogen och bäckarna osv. Älvarna... Helt otroligt fint ändå.
Det här året blir det äventyr och mer foto, och samtidigt mer njutning av att upptäcka av Norrland, Sverige i sig. Jag längtar rätt mycket. Sommaren framförallt, ser ut som det kan bli som vi vill..! Älskar det !!
 
 
fotografier, känslor, personligt | | 3 kommentarer |
Upp