positivitet, och Oden

Med föregående inlägg i tanken, tänkte jag givetvis lyfta några bra saker också, saker jag först inte trodde skulle bli sanning, efter allt som varit. Mitt kaos, min panik, mina relationer som nästan alltid gått i kras, pga tusen olika orsaker. Hur man trots all skit faktiskt kom levande ur. Det är ju faktiskt ganska fint att man trots elaka och dumma tankar faktiskt tar sig ur sin kris. Det är inte lätt alla gånger. 
 
Några av de saker jag aldrig trodde skulle ske:
- Besöka Norrland (och att ens bo här...!!)
- Skaffa hund (han blir ett halvår 26 oktober)
- Känna lycka
- Få en bättre relation till familjen, berätta om depression/ångest/diagnos/självskadebeteende
- Se norrsken så mycket, och ofta
- Uppleva riktigt vinter igen (för ja, Norrland har mer vinter än södra Sverige, så är det bara)
- Se vintergatan så pass tydligt att det känns surrealistiskt
- Hantera min ångest bättre
- Ha en större acceptans om de som varit
- Gå vidare överhuvudtaget (ett tag fanns inte ens det alternativet, nedåt var enda vägen)
- Träffa någon, (Albin), som vågade ta diskussionerna, gå in på djupet, in under huden utan att backa. Trots att jag varit elak och framförallt sänkt mig själv under tuffa tider, så lärde han mig att se, när jag saknade synen.
 
Och biten att skaffa oss en hund... Alltså. Åh, jag är så glad, ibland tittar jag bara på Oden där han ligger och snarkar i mitt rum, eller i soffan, eller på golvet i hallen. Kan fortfarande emellanåt inte riktigt greppa att han är min, våran tillsammans. Det är ett enormt steg för mig, och det krävs mycket av mig, av oss. Och det tar sååå mycket på energi, men någonstans vet jag att det är värt det. 
Speciellt de där gångerna när han redan nu, vid sina 5 månader, går så fint i kopplet bredvid, eller när han går löst, fortfarande går fot vid min sida. När han tålmodigt väntar in mig, när jag fotograferar i skogen. När jag säger kom, så springer han till mig, sätter sig till vänster om mig. Det är en så sjukt maffig känsla. Vi har självklart mycket mer träning framför oss, men just dem där bitarna är bara sååå magiskt härliga.
Som en bonus till det hela, från när vi var på Åberget (som vanligt), häromdagen:
Vissa bilder vill inte haka med här, men jag tror det finns några fina att titta på ändå. Dessa är från 16 oktober, och det kommer nog komma några till från de senaste dagarna med snart.. Det är såå bra att åka dit helt enkelt :) Oden älskar dessutom att springa omkring där..! :D
 
"we are all stories in the end, just make it a good one, ey?"
 Jag och Oden under ett mysig tillfälle. <3
fotografier, hundliv - Oden, personligt | | Kommentera |

Höst på min planet.

Det går på rutin, låten, sången och allting. Liksom "kom". Ja, det är Lars Winnerbäck referenser, vem annars säger det så bra? Haha. Hela datorn fylls med bilder på en höst utan dess like, liksom bilder på en otroligt snabbt växande Oden. Det blir som ett överflöd.... 
 
Och jättesvårt att veta vilka jag ska visa er... Men jag lägger ut en del på min flickr med just nu. Mera höst och norrsken åt folket!! 
Jag tänker vara så fräck att återigen bara visa bilder, för ja. Hösten är verkligen vacker, och jag erkänner mig skyldig till att jag totalt gått bananas över att fotografera den just nu:
 
 
 
 
Svar - Ja, man ska inte alltid ta bilder uppifrån på djur, utan möta dem på deras nivå. Men med dessa bakgrunder med höstlöven är det sååå svårt att inte kunna ta sådana här bilder känner jag. Älskade hund alltså. Så bra sällskap i skogen. Känns så skönt att ha honom med sig alltså. Att det funkar att gå lös. Att han inte ska jaga ifatt mötande personer/cyklar eller bilar. Så skönt. 
Älskar livet med Oden, även om det vissa dagar givetvis är nådigt frustrerande när man inte får sova... Speciellt när man jobbat natt... Men, han är värd det. 
fotografier, hundliv - Oden, mindfulness | | 3 kommentarer |

vackra skog.

Jag kan inte döpa alla rubriker till vackra höst, det kommer ju bli så konstigt och fel. Eller hur? Men många gånger känner jag så. Just nu är det foto/redigering och Oden som tar mitt fokus när sambon jobbar och jag har mina dagar ensam med Oden, trött är man. Men det är bara köra på. Det blir mycket foto, vilket i sig är så roligt just nu. 
Det är skönt att fotografera, andas och att Oden följer med är liksom bonus. 
Jag känner att jag börjar fatta lite mer grepp om skogsfotograferingen och det är en lättnad. Jag känner att jag innan aldrig riktigt fått till det. Om än att helheltsbilder är lite tricky fortfarande är sådär, men det bli bättre. Dessa 2 tog jag på Rödberget 1 oktober, de andra är från ett annat tillfälle här nedan.
Det låg lite snö kvar på Gruvberget när jag åkte dit också. Oden fick se lite av snö med andra ord för första gången, han verkade undra vad det var, men vänta bara....
Håller på att redigera klart bilder från 5 oktober när vi, hör och häpna, var på Åbergsfortet igen, skogen omkring där är väldigt bra att gå i/fotografera i. Iaf just nu.
Men, jag har så fina bilder därifrån och det är kul att se hur sakerna ändras nu under höstens förändrings tider. Bästa som finns helt enkelt. Nu är det dock hög tid för att ta en tur med Oden igen, vankar lite rastlöst här hemma. Och nu när solen kommit fram igen, kanske det kan bli ytterliggare lite foton.
Det blir mysigt helt enkelt !
fotografier, hundliv - Oden, mindfulness | | 2 kommentarer |
Upp