att längta.

Okej, inte helt okej av sambon att faktiskt länka till denna video: NärCon Sommar Aftermoivie 2016 för att sedan visa denna: NärCon Sommar Aftermovie 2016  
Den första är redigerad och framtagen av filmteamet på NärCon Sommar förra året, så jävla bra. Tjuter av all kärlek som utspelar sig. Längtar som fan till sommaren nu. Bara be till alla gudar att jag kan få ledigt de där tre dagarna i juli.
 
Därför, en liten bildbomb från NärCon Sommar helt enkelt: Dessa foton, och flera finns att beskåda på NärCons Flickr  - under album framförallt. Jag var en av fotograferna på konventet förra året.
(ber om ursäkt i förväg, pga många bilder) 
 
 
 
känslor, photographs | | 7 kommentarer |

Tacksamhet.

Lite pga otrevliga minnen som plågat mitt sinne senaste dagarna, har jag grubblat och vridit och vänt. Men inte riktigt kunnat klura på vad som är själva orsaken. Och bara för någon dag sedan, så slog det mig till varför. Och jag tänker nog inte skriva så mycket om det egentligen, det tillhör trots allt de gamla. Det mesta är bearbetat och sådär, men vissa saker vill bara komma och slå en i ansiktet ibland. Och just då, och i tanken så inser jag också lite mer om vilka som faktiskt är ens vänner osv. 
Det har varit en rätt intressant resa genom åren överhuvudtaget faktiskt av vilka som stannar, vilka som gått.
 
 
Idag är jag som sagt mest bara tacksam över de människor som finns i mitt liv, här och nu. Dem som frågar hur man mår, de som finns där dagarna man inte vet vart man ska ta vägen. TACK för att ni finns♥
 
 
känslor | | Kommentera |

Wednesday, och tankar.

Onsdag, snart är det påskhelg. Och jag har långledigt! Vad tusan...? Hur skönt som helst såklart, men satan vad ovant. De senaste åren har jag jobbat långfredag och annandagpåsk. Men ikke detta år, så ovant. Men ändå väldigt skönt på samma gång. Det innebär dock lite övertid på jobbet, vilket i sig inte är jätteparty. Dock så känner jag att det är bra att ställa upp sålänge jag kan/har möjlighet. Och idag hade jag kanske "tur", men de blev inte superlänge idag övertid. Men det kan även bli imorgon, så ja. Egen bil osv. Det har varit lite rörigt det där med samåkandet senaste tiden. Han jag åker med har haft saker som gör att vi har behövt åka separat, och eftersom han inte kan jobba över pga barn, så innebär det ju att om jag stannar över får ta egen bil. Och det har varit lite sådana saker som gör det rörigt emellanåt. Hoppas nästa vecka blir lite bättre, att det inte blir lika mycket övertid dvs. Det är dock sådant som märks. 
Det har nu gått en månad sen jag började på mitt nya jobb, känns rätt gött. Trivs väldigt bra fortfarande, och det är trots allt och ibland enformigt, väldigt roligt. Jag har bra kollegor och det är sällan att skratt är långt bort. Så, en otroligt skön känsla. 
 
Det är en del annat som snurrar i huvudet just nu. Lite mer sen jag röntgade magen igår, för andra gången för samma problematik sen innan. Naveln son bråkar/vätskar/varar ish. Hur kul? Nåväl, ultraljudet som de först gjorde visade på en tom mage, med tillhörande kommentar "Att under lagret av fett här, så kan jag inte se något som skulle vara orsak till detta"
 
Well, thanks. Jag vet att jag har en "tjock" mage, och att dne består av några cm lager av fett. Jag vet också att när man ä 171 cm lång, och vägar nästan 90 kg, inte är sådär super hälsosamt. För nej, jag är faktiskt inte gravid. But hey, thanks for asking.. 
Så ja, huvudet snurrar rätt mycket. Jag vet att jag inte är speciellt stor eller tjock, men det är ändå ett battle på insidan utan dess like om att lära mig att acceptera kroppen för vad den är. Och att jag själv vet så väl vad jag behöver ändra. Det är bara bestämma sig, och allt det där. Just nu har den sidan inte visat sig. Men det kommer nog snart, för jag är rätt trött på att ha det här självhatet inom mig. Det kändes absolut inte bättre igår, men vad ska man göra? Well, ändra sin situation kanske. Det finns bitar som saknas, och som behövs. Bristen på att ha bestämt sig och motivera sig har varit på sin svagare sida. Jag räknar dock med att när jag väl bestämt mig så kommer det gå lysande.

Jag ska bli sams med min kropp, min mage (som jag verkligen avskyr just nu), och sen ska vi samarbeta till att trivas bättre ihop. Det handlar inte om att bli smal och "snygg". Det handlar om att vilja trivas bättre i en kropp som jag just nu inte är överens med.
Jag hoppas på att jag snart orkar lite mer på eftermiddagarna så jag kan ta de där första stegen till att springa igen. Jag längtar ändå lite. Mina gympadojor är rätt slitna, men de får duga tills jag har råd att köpa mig ett par nya fina skor att bara springa i.
Med det sagt, en minst sagt charmerande bild på en knäpp Iza framför spegeln, med dubbelbaka och med kläder som just då, dolde det där jag inte gillar. Första steget är väl ändå att erkänna att man ser ut som ma gör, och allt. Och jag tror jag precis gjorde det. 
WOOP. Heja mig. Nu ska vi bara se till att jag mår lika bra fysiskt, som jag just nu gör psykiskt. För där, där är jag ändå för en gångs skull på en bra plats. Kan låta lite motsägesfult just nu, men just nu är en del av den psykiska biten bättre, och den fysiska sämre. Så, samarbete tack.
 
Hoppas ni har en fin onsdag i övrigt!
 
Upp