into the woods

Alltså, vad ska man säga? Jag har bokstavligt försvunnit in i skogen senaste tiden, det bara är så. Och ja, det blir mycket från samma ställe, Åberget. Men det är verkligen så bra. Det är en så bra kombination av allt någonstans. Det är sååå skönt.Jag tror jag skiftar mellan 3-4 olika sätt att gå där just nu. Vissa ställen lite oftare. Och att lära sig hitta nya saker, och såklart. Se hur årstiden ändras, är ju trots allt ganska roligt. 
Det blir ju väldigt mycket foton också. Och det är kul, riktigt kul. Har dock, inte kunnat skriva något sofar, jag har inte riktigt fått ro att skriva. Så, nu kom det lite ord ur mig, och tillsammans med det ska jag ju också visa lite av bilderna jag tagit.
Än hade inte snön kommit här, det är från 17 oktober. Oden vaktar lite, spanar lite, medan jag helt enkelt fotograferar lite. Mycket bra deal känner jag. Oden är bra sällskap i skogen. 
Sen är det såklart, att när vi möter andra hundar, (när det väl sker det vill säga), så sätter vi koppel direkt. Oftast och något jag är så tacksam över på ett kanske underligt sätt, är att det är oerhört sällan som Oden skäller, även om han blir skälld på. Jag tror det hänt kanske två gånger allt som allt. Oerhört tacksam över det. Sedan är det ju som alltid, skillnad på hundmöte och hundmöte. Det är 1 hund i huset här som allvarligt talat, morrat/skällt och visat tänderna hotfullt mot Oden, men inte ens då skällde Oden tillbaka. Så vi valde helt enkelt att gå därifrån. Ägarna bad om ursäkt iaf. De skämdes lite.
Men nu, fortsätter bilderna. Det var ju faktiskt lite det jag ville visa:
Silverkotte fick avsluta serien av bilder, för ja. I kameran såg det helt enkelt så silvrigt ut. :)
Vi hörs nog snart igen:D
fotografier, hundliv - Oden, norrlandäventyr | | Kommentera |

Höst, höst och så mycket mer höst.

Det är så underbart härligt med höst. Det känns som "riktigt" höst just nu. Det kryper sakta ner i temperaturen, frost på morgonen, kripsig luft och färger överallt. Förra året kändes det som det bara helt plötsligt blev vinter. I år som att det är den där övergången och färgerna hinner komma fram. Det känns helt underbart.
Det snöade natten till den 3 oktober, och det lämnade lite spår efter sig, även om det mesta av snön smälte bort under dagen. Isdroppar, och höstlöv. Kom igen, blir det mer vackert? Jag var helt tagen av det. Tog flera bilder som sagt. Och här kommer liksom lite av den andra delen... Haha. Jag har såå många bilder jag vill visa för er, men känner att jag måste välja ut. Sååå svårt.
Oden var snygg och stilig, som vanligt. Vi köpte nyligen en sele till honom som han så fint visar upp här :) Våran stiliga pojke. Han ställde så fint upp för mig, förutom att han ibland vill äta upp kameran (inte riktigt, men han kommer fram och nosar på linsen, get it all smushed).
Hösten är underbar. Oktober har börjat ganska bra faktiskt. Bortsett från lite brist på sömn då, men nu håller vi tummarna för att det fortsätter med härliga färger och ja, se när den första snön kommer. Dock, kan vi ju säga att det börjar bli dags att tänka på att sätta på vintersulorna på bilen. 

 
Jag har fotat lite idag med, men jag har varit relativt upptagen med bilderna från igår, att jag helt enkelt får ta det i vågor. Men, ni älskar ju att se bilder, eller hur? Så.. Jag hoppas ni gillar det iaf. Haha. 
Nu ska jag dock samla lite kraft för att ta en kvällpromenad med Oden, det blir lite mysigt. 3 minusgrader ute och stjärnklart troligtvis nu, så jag hoppas att se lite stjärnor igen. Jag hoppas fotografera lite mer stjärnhimmel också framöver. Stjärnhimmel, frost, höst. Ja, jag är banne mig kär i hösten. Kan man vara det?
fotografier, känslor, mindfulness, norrlandäventyr | | Kommentera |

Mjösjöfortet, lite fler bilder

Jag lovade att visa några fler bilder från Mjösjöfortet i senaste inlägget, sagt och gjort, här kommer en liten del till av den underbara hösten och bilder från ett väldigt trevligt ställe:
---
Det var rätt mysigt att gå omkring där nere iaf, det är skönt att gå i skogen. Liksom när jag går med Oden i Pagla spåret emellanåt. Jag har verkligen saknat det där med dagliga promenader. Det var rätt länge sen faktiskt...Men nu blir det ju främst fokus på Oden helt enkelt, och inte alltid kameran är med då. Men det finns med då och då. Nu när jag åkte hit igen så var jag helt själv, vilket var lite behövligt. Ibland måste man andas lite i egen takt för att återhämta sig när det varit tungt. Och det fick jag utrymme för här.
Avslutar med en väldigt glad Iza:
 
fotografier, norrlandäventyr | | 2 kommentarer |
Upp