mer från Stora Sjöfallet..

Okej, jag erkänner.. Det hamnade lite mer som jag gärna vill dela med mig av, så... Ha tålamod:
Så sjukt vackert. Jag vill så dit igen. Och kanske när det blåser lite mindre... Höhöh...
Men ja, verkligen, så sjukt vackert.
fotografier, norrlandäventyr | | En kommentar |

Stora Sjöfallet.

Och så kom dagen, den där lediga helgen, den där tanken och äventyrslysten igen. Och för det första, en dröm jag aldrig trodde skulle vara sann för 4 år sedan. Ända sen Jonna Jinton, delade sina bilder därifrån, och av de bilder jag sett rent generellt från området i sig. Laponia, så har jag längtat efter att få se det med egna ögon. Jag har alltid haft en slags dröm att roadtrippa genom Sverige, och norrland, och well. Nu bor jag ju norrland, och jag har aldrig känt mig mer hemma någonstans. Hursomhaver, idag åkte jag och sambon till Stora Sjöfallets Nationalpark, en mini mini vandring och bara beskåda dessa vackra vyer. 
Jag blev hög, sådär mysigt hög man blir av något så vackert att man inte ens kan beskriva det i ord. Helt enkelt magiskt. Och nedan nu kommer en del härliga bilder att ta plats:
Stannade till lite vid ett ställe innan Stora Sjöfallet, himla fint. Och bara knappa 3 minuter in på vägen kom ju renarna så klart...!

Även om vädret kanske inte var det bästa, gjorde det mig absolut ingenting. Det var helt enkelt magiskt ändå. Men, en sak.. Nästa gång det blåser är det nog bra om jag sätter upp håret, så jag kan se vart jag går:
 
Jag kunde verkligen aldrig i mitt liv, ens drömma om att få vara här. Få uppleva allt det här. Jag är så fruktansvärt tacksam för att jag är här, men den finaste mannen någonsin, min alldeles egna Albin. Jag älskar honom såå himla mycket. ♥
 
fotografier, norrlandäventyr | | 3 kommentarer |

busy mind

Ni vet när man ramlar igenom sina bilder, så kan man ibland hitta guldkorn? Ni vet, man går igenom en gång till...? Eller är det bara jag som gör sådant? Hurosmhelst. När man varit ute på äventyr vill man hemskt gärna få upp bilderna så snabbt som möjligt, för att dela med sig av, med familj och ni andra såklart som läser här. Såg att jag fått fler följare på bloglovin, dock är ju vissa sådana där "ghostaccounts". 17 följare står det iaf, det är tio mer än vad jag haft innan. Min förra hade som "mest" 7, och sedan droppade det till 5 elelr 4 tror jag. Men den lades ner så fort denna skapades. 6 av dessa 17 tror jag är sådana dära ghostaccounts dock, men det är ändå kul!
Dels för att jag tycker det är roligare nu, även om jag absolut inte skriver för att få tusen följare, eller så. Det är mest bara en dagbok på internet och kunna dela med sig av allt detta som jag, och min sambo Albin pysslar med. 404, 405 inlägg med detta sen jag började 21 januari 2017. Så, ja. Det är ju uppenbarligen väldigt roligt. Nu var det ju dock inte det jag egentligen skulle skriva om, utan det handlade ju om bilder... 
 
Några av dessa "guldkorn" kommer jag dela med mig av här nu på en gång, kanske blir lite bildbomb. Som det brukar bli.. Men hittils har ju ingen av er klagat...:
Längs en väg till Jokkmokk, kom solnedgången och skapade ett otroligt vackert landskap med snö. Så galet läckert alltså. 
Naturen skapar sitt egna vykort. Liksom. Det var sjukt vackert. Och lite svårt att blicka framåt bör erkännas. Oerhört tacksam att det inte alls fanns mycket bilar just där och då. Och när det väl kom någon, fick de oftast köra om. Men jag mötte otroligt få bilar denna dag. 
 
Jag var ju som sagt vid storforsen den 13 mars, och jag har tidigare visat bilder därifrån, dessa är från samma dag, men på min fortsatta resa mot Jokkmokk, tog en riktigt lång äventyrs egen tripp...Dels för att jag bara verkligen behövde det. Och jag mådde grymt bra efteråt. 
Mötte ju även dessa varelser, jag får nästan skämmas nu, men jag har ju trots 1 år och 2 månader här uppe, inte än iaf, mött den där riktiga renhorden längs vägen, och detta, detta mina vänner är det "mesta" jag stött på. Det finns en bild på de lite flera i ett annat inlägg, en tillbakablick
 
Det har ju varit en ganska tuff vinter för djuren i skogen, här känns det som att bilden verkligen säger det... Alla vet ju ändå hur stora älgar är... Tänk då att älgens ben, precis... Når till kanten av snön.. Och detta då vid en vägkant.. I skogen är det ju rätt mycket mer snö.
Stackars lilla så att säga. Men detta är iaf en av de 4 bilderna jag tog, och jag har nog aldrig kunnat få "en så bra bild", så nära innan. Så är trots det, väldigt nöjd. Mest nöjd att jag inte krockat med en älg såklart. Efter Jokkmåkk - Jåhkåmåhkke så blev det lite för mörkt. Hade det varit stjärnklart hade jag nog fotat en del stjärnor, men hungern och de tunga molnen gav mig istället lite snö ... Det kommer ju dock en ny höst, och ny vinter. Ska se om jag i dagarna nu hinner fota stjänhimmeln något mer innan det blir helt ljust. Men det blir ljusare heeela tiden. Helt sinnesjukt underbart är det.
Mobildbild, och från min instagram;
Togs runt 23.15 kanske? Och nog för att jag fått "ljusa" den lite, så är det fortfarande väldigt ljust för att vara april i mina ögon.. Och ljusade den lite just för att mobilen tenderar att mörka ner bilderna ibland. Och runt 4 på morgonen nu, är det ljust. HELT UNDERBART! Men, så sjukt på samma gång... 
Men nu, nu ska jag nog ge mig och krypa ner hos min vackra underbara sambo ❤
En mobilbild från förra året <3
 
fotografier, norrlandäventyr | | En kommentar |
Upp