days go by.

Tiden rullar på, det har kommit snö. Om än att det just nu verkar på g bort, med plusgrader och regn. Det är isigt som tusan och det är inte helt askul att gå ute. Men de går. Så, vi försöker hålla oss från de värsta isiga gatorna så att vi inte halkar på rumpan med Oden.. Det skulle vara snyggt. 
Det var inte asmycket snö, men ändå. Det blev sådär mysigt fluffigt.
Sen har jag faktiskt, sen den 27 okt, som dessa är tagna, inte fotat så mycket med stora kameran. Jag har laddat upp en del av bilderna på min flickr - tanken är att jag ska försöka summera ihop dem lite här med, men det ordnar sig nog. Allting kommer i sinom tid :D
 
--
 
Oden ska kastreras imorgon, och det ser vi fram emot. Men, pga en incident idag har han redan fått en tratt. Oden skar sig på något under kvällens promenad och fick sy. Inget allvarligt, alls. Men väldigt tråkigt. Oklart vad han faktiskt skar sig på. Men som sagt,oroa er inte. Han mår prima i övrigt. Lite jobbigt, groggy och gnällig. Det kommer med det hela. Så nu är det lugnt och sansat här hemma som gäller. 
Vår lilla plutt, 6 månader gammal nu och enligt vågen hos vetrinären idag, väger han alltså nu 26.4 kg. HELT galet. Vårat snart lilla muskelpaket. 
Jag ska snart krypa ner, är trött, ska upp tidigt imorgon för att lämna honom hos vetrinären för att kastreras. Hoppas ta lite foton snart igen. Och ta hand om lillplutt imorgon.
Men innan, ska jag tömma min mobil på bilder, tömmer varje månad. Enkelt och smidigt.
 
fotografier, hundliv - Oden | | 3 kommentarer |

into the woods

Alltså, vad ska man säga? Jag har bokstavligt försvunnit in i skogen senaste tiden, det bara är så. Och ja, det blir mycket från samma ställe, Åberget. Men det är verkligen så bra. Det är en så bra kombination av allt någonstans. Det är sååå skönt.Jag tror jag skiftar mellan 3-4 olika sätt att gå där just nu. Vissa ställen lite oftare. Och att lära sig hitta nya saker, och såklart. Se hur årstiden ändras, är ju trots allt ganska roligt. 
Det blir ju väldigt mycket foton också. Och det är kul, riktigt kul. Har dock, inte kunnat skriva något sofar, jag har inte riktigt fått ro att skriva. Så, nu kom det lite ord ur mig, och tillsammans med det ska jag ju också visa lite av bilderna jag tagit.
Än hade inte snön kommit här, det är från 17 oktober. Oden vaktar lite, spanar lite, medan jag helt enkelt fotograferar lite. Mycket bra deal känner jag. Oden är bra sällskap i skogen. 
Sen är det såklart, att när vi möter andra hundar, (när det väl sker det vill säga), så sätter vi koppel direkt. Oftast och något jag är så tacksam över på ett kanske underligt sätt, är att det är oerhört sällan som Oden skäller, även om han blir skälld på. Jag tror det hänt kanske två gånger allt som allt. Oerhört tacksam över det. Sedan är det ju som alltid, skillnad på hundmöte och hundmöte. Det är 1 hund i huset här som allvarligt talat, morrat/skällt och visat tänderna hotfullt mot Oden, men inte ens då skällde Oden tillbaka. Så vi valde helt enkelt att gå därifrån. Ägarna bad om ursäkt iaf. De skämdes lite.
Men nu, fortsätter bilderna. Det var ju faktiskt lite det jag ville visa:
Silverkotte fick avsluta serien av bilder, för ja. I kameran såg det helt enkelt så silvrigt ut. :)
Vi hörs nog snart igen:D
fotografier, hundliv - Oden, norrlandäventyr | | Kommentera |

positivitet, och Oden

Med föregående inlägg i tanken, tänkte jag givetvis lyfta några bra saker också, saker jag först inte trodde skulle bli sanning, efter allt som varit. Mitt kaos, min panik, mina relationer som nästan alltid gått i kras, pga tusen olika orsaker. Hur man trots all skit faktiskt kom levande ur. Det är ju faktiskt ganska fint att man trots elaka och dumma tankar faktiskt tar sig ur sin kris. Det är inte lätt alla gånger. 
 
Några av de saker jag aldrig trodde skulle ske:
- Besöka Norrland (och att ens bo här...!!)
- Skaffa hund (han blir ett halvår 26 oktober)
- Känna lycka
- Få en bättre relation till familjen, berätta om depression/ångest/diagnos/självskadebeteende
- Se norrsken så mycket, och ofta
- Uppleva riktigt vinter igen (för ja, Norrland har mer vinter än södra Sverige, så är det bara)
- Se vintergatan så pass tydligt att det känns surrealistiskt
- Hantera min ångest bättre
- Ha en större acceptans om de som varit
- Gå vidare överhuvudtaget (ett tag fanns inte ens det alternativet, nedåt var enda vägen)
- Träffa någon, (Albin), som vågade ta diskussionerna, gå in på djupet, in under huden utan att backa. Trots att jag varit elak och framförallt sänkt mig själv under tuffa tider, så lärde han mig att se, när jag saknade synen.
 
Och biten att skaffa oss en hund... Alltså. Åh, jag är så glad, ibland tittar jag bara på Oden där han ligger och snarkar i mitt rum, eller i soffan, eller på golvet i hallen. Kan fortfarande emellanåt inte riktigt greppa att han är min, våran tillsammans. Det är ett enormt steg för mig, och det krävs mycket av mig, av oss. Och det tar sååå mycket på energi, men någonstans vet jag att det är värt det. 
Speciellt de där gångerna när han redan nu, vid sina 5 månader, går så fint i kopplet bredvid, eller när han går löst, fortfarande går fot vid min sida. När han tålmodigt väntar in mig, när jag fotograferar i skogen. När jag säger kom, så springer han till mig, sätter sig till vänster om mig. Det är en så sjukt maffig känsla. Vi har självklart mycket mer träning framför oss, men just dem där bitarna är bara sååå magiskt härliga.
Som en bonus till det hela, från när vi var på Åberget (som vanligt), häromdagen:
Vissa bilder vill inte haka med här, men jag tror det finns några fina att titta på ändå. Dessa är från 16 oktober, och det kommer nog komma några till från de senaste dagarna med snart.. Det är såå bra att åka dit helt enkelt :) Oden älskar dessutom att springa omkring där..! :D
 
"we are all stories in the end, just make it a good one, ey?"
 Jag och Oden under ett mysig tillfälle. <3
fotografier, hundliv - Oden, personligt | | Kommentera |
Upp