Utan tratt. Äntligen

Och äntligen ... Äntligen fick vi glada nyheter. Efter 2 veckor med en dum tratt, så fick vi äntligen ta av den idag. Såret på tassen läker fint, och vi ska bara tvätta och hålla det rent. Han har ju också fått skavsår, från en av klorna under bandaget, men inte så pass att det är nödvändigt med tratt, om han inte slickar för mycket då. Det var en otroligt lycklig hund som gick ut från vetrinären idag. Räkningen dessvärre var nog inte en höjdare, vi får den skickad hem. Försäkringen täckte lite, men inte allt. Så. Sånt är livet. 
Såhär glad liksom. Vår fina lilla buffeluff. Han sprang för glatta livet i skogen som om det var hans bästa dag någonsin. Oj vad de gick. Och leka med stora grenar. Ojoj. 
 
Mer skog kommer det bli, nu kan vi äntligen ge lite längre promenader igen. Och såklart. Mera skog för Oden igen. Det är ju hela 2 veckor sedan som han sprang fritt i skogen. Så ja, lyckan var fullständig. Det var sååå härligt att se faktiskt. 
I brist på tillgång till nyare än den ovan, så bjuder jag på denna med, från oktober. Lilla plutt Oden som vakar ut i skogen vid Rödberget. 
 
Sedan är det lite roligt när han fick upptäcka vad soldaten i marken var.. Reste ragg och grejer. Men .. Han blev sedan kompis med den :D
 
Lycklig hund nu, och nu hoppas vi att vi slipper tratt på väldigt länge faktiskt.
hundliv - Oden, phonepictures | | Kommentera |

tankar, och ... höst.

Ni vet när man har haft ett bra flow och allting flyter på? Det är ju rätt så najs, eller hur? Sen kommer den där taskiga trötta energin och bara... Neeeeeeej, du ska inte ha sådant här flyt.  Och så bara, blir man sjuk, låg och saker klickar inte lika bra? Well, det hände. När jag i måndags fick för mig att bli typ assjuk och låg till sängs som jag skrivit tidigare. Har insett att det dragit ner hela veckan.... 
 
Men, nu väntar en ledig helg och tid med sambo och Oden. Albin är dock förkyld, fortfarande. Dock hoppas vi att det blir bättre snart. Men annars så. Ledig helg. Ska bli så himla skönt just nu. Tid att reflektera och andas, hitta tillbaka till det positiva flowet. För jag gillar att det varit helt amazing ett bra tag nu, och bakslag är inte alls kul.
Så, nu med positiva vibbar, ligga i blåbärsriset och se asharmonisk ut, när man egentligen har 2 sekunder på sig, innan Oden kommer och faktiskt .. Slickar dig i ansiktet etc... Hahhaa.
Första försöket ser ni ovan.... Lyckat va? Haha, så ja. Det gäller att vara snabb ibland. Busig hund och man lägger sig ner, well. Du kommer bli attackerad med bus...!
 
 
 
Nej men, det börjar ju bli riktigt fint ute med alla färger, så det är ju bara att vända tankarna ? September är ju ändå en av det där bra månaderna när jag blir rätt glad. Jag har bara haft en taskig energi som är lite irriterande denna vecka. Många disskussioner med hjärnan och försöka hitta tillbaka till sitt vanliga fokus och må bra. Dock, av tidigare lärdom måste också det tråkiga vara en del, för att lära sig att hantera det också. Och det blir bättre, men det är en jävla resa....
 
Ibland, vill jag skylla allting på min borderline, som alltid kommer finnas där, men jag kommer bli bättre att hantera det med tiden, och åren. Jag har gjort en del framsteg sen jag fick min diagnos också, och givetvis innan med, men nu har jag ju faktiskt fått mer direktiv, och redskap för att hantera saker när det är tungt. 
Det viktigaste jag lärde mig, var iaf att låta känslorna få vara där dem är. Det blir värre ju mer man stänger in dem. Och ja, resan är lång. 
 
MEN, en faktiskt bra sak!! Jag har typ inte dissocierat på .... Hör och häpna, snart 2 år !! Så, jag skulle vilja påstå att jag gjort en herrejävla framgång där. 
Kändes som jag halkade in på något annat än det jag först tänkt skriva, lätt disträ och ofokuserad tror jag det kallas... Dock, nu är det iaf ute ur systemet.
 
 
Så, nu ska jag ta och banka lite mer vett i skallen, fotografera lite i helgen och mysa som tusan med min sambo och Oden.❤
känslor, personligt, phonepictures | | 2 kommentarer |

Oden, en liten bildserie

Nu har Oden varit hos oss sen 28 juni, då hämtade vi honom nere i Lilla Edet utanför Göteborg, en lång resa med lite sömn pga sådan iver att hämta den lille plutten. Han har ju vuxit som tusan... och jag tänkte försöka visa det med en rad av bilder på honom från juni till nu.  Den första bilden, är när vi åker i bilen, jag sitter bak med honom och vi är på g mot Boxholm. Ingen vet just nu att vi precis skaffat en liten valp. Han gnällde lite när vi åkte, men inte så farligt ändå tyckte jag. Han somnade rätt fort och verkade ganska nöjd faktiskt.
 
De 2 sista är tagna i förra veckan, med systemkameran, de andra är med mobilen. Han har växt väääldigt mycket. Vårat lilla hjärta. 
 
4.5 månad, snart 5. Går ganska bra i koppel, mer att lära där är det alltid, såsom fot. Men han följer utan att dra. Lukter är hans svåraste distrahering. Går bra löst, kommer vid inkallning, om vi inte har jättekul i skogen och vägrar åka därifrån, då får man luras... Hahaha. 
På torsdag, imorgon är det sista valpkurstillfället, sen ska vi kolla på en fortsatt lydnadskurs, och träna ordentligt med honom så mycket vi bara kan. Det gäller att ligga på. 
 
Men är väldigt stolt över våran plutt ändå. Väldigt duktig på mycket, otålig emellanåt, men mest duktig. :D
 
Upp