3 dagar.
Om 3 dagar får jag samtalet som kommer golva mig, skrika rakt i örat på min bror. Och rakt ut i hallen. Framför A och framför E. Som inte vet vad som sker först. Men A förstår, han vet ju mer. Vi skulle åka iväg. Vart minns jag inte. Men det slutar med att jag bara åker. Gråter mig röd hela vägen till vikingstad där jag får se min pappa för sista gången. Utan hjärtslag. Utan andetag.
Hjärnan är rörig. Hjärnan är förvirrad. Så nära årsdagen, så komplext. Veckan efter midsommar 2024 kommer alltid vara en av de tuffare jag varit med om. Mentalt och fysiskt. Stress feber och höstblåsor.
Allt jag tänker på är överlevnad. Att jag redan "vetat" om att dagen skulle komma. Bara inte veckan innan E skulle fylla 5. Om jag önskat så hade E gärna fått ha sin morfar till hon blev 10. Minst. Helst längre. Såklart.
Det gör ont i mig på ett sätt jag inte kan sätta ord på.
Om 3 dagar. För ett år sedan.
Efter den perfekta juni kvällen.
En magisk rosa solnedgång.
Doften av sommarkväll
Det inkommande regnet.
Söndag den 30 juni 2024
Regnet föll.
Och ett liv som inte längre levde.
Döden.
Hjärtat som slutade slå.
Hemma hos dem du älskar.
Döden.
Jag hatar att du tog honom.
Men vet att han har det bättre.
Jag saknar honom.
Så väldigt mycket.