photomaniac.
Senaste tiden har jag tagit Oden ut i skogen, något han älskar. Han blir som tokig, springer och luktar. Sätter sig i blåbärsriset och bara sitter. Tittar. Livsnjutare redan liksom. Häromdagen så fotade jag lite, tittade upp, såg inte Oden. Fick panik. Gick 2 steg, och bakom ett träd lite längre bort, satt han väldans förnöjt med tungan ute, och bara satt. Såg sådär glad ut. Helt underbart.
Jag hinner inte alltid fånga det, men ibland.. Sitter han kvar lite längre iaf. Insett hur mycket jag faktiskt älskar skogen. Magiskt ställe. Underbart med hundsällskap dessutom. Fördelen just där jag varit, är att vi inte mött så mycket folk. Lite heaven på det alltså.
Vi (eller jag främst), avviker gärna från stigen, mycket roligare med lite mer terräng... Vid dessa berg/fort är det ganska ojämn mark att gå på, stenar och man sjunker ner lätt i mossa. Ganska skönt, och med otur kan man dessutom trampa snett eller vricka foten, inget sådant ännu. Tänka sig för och se vart man sätter fötterna.
Men, skogen är amazing, jag menar... Kolla bara:
Skogsmagi.
Mer skog och fotografering till helgen nu iaf. Månadens mobilkamera är tömd, och det är nu 1 september, så mer magiska nya bilder väntar förhoppningsvis, mer stjärnklara nätter och norrsken.
Låt september bli nystartande och välkomnande som alltid. <3
Så stor han börjar bli!
Kan tänka mig att han gillar promenaderna där, helt idylliskt för en ung hund ju! :D