när lusten faller på..
Just nu skulle jag kunna skriva en bok känns det som. Så mycket jag vill skriva, så mycket jag vill uppdatera. Igår tror jag att jag fick upp 3 bilder på samma dag på instagram. Något som vissa anser störigt kanske, men å andra sidan... Vem bryr sig...? Mitt konto, mina regler, eller ?
Hetsen om följare och företagsprofil fortsätter. Synas, höras och skrikas mest. Nå ut, få mer gillamarkeringar osv. Nejtack, de som är intresserade av det jag delar där, följer mig, och gillar det som dom gillar. Allt man lägger upp kanske inte är gilla läget jämt. Men, som tur var är det ju ändå jag som i slutet bestämmer vad som hamnar där. Och alla har valet att sluta följa, eller stanna kvar. Valet är ditt.
-
Lite random tankar därovan, igen, som snurrar i tiderna just nu. När man skaffat sig en liten bebis med dessutom. Jag tänker alltid på vad jag publicerar på Elvira. Alltid påklätt, och helst inget som ska kännas pinsamt eller roligt i den benämning att "skämma" ut henne på något sätt. Jag tänker också hur viktigt det är med att få lov att publicera bilder. Jag behöver bli bättre på att fråga även i familjen med känner jag, så att jag faktiskt inte lägger ut något som de inte vill. Börjar känna att vissa saker faktiskt bör hållas inom en viss cirkel eller vad man ska säga.
Det är också skitsvårt, ibland vill man lägga upp precis allting, i nästa vill man inte lägga upp något alls. Men, för min del är det nog mer den förstnämnda än sistnämnda... Så, det är ett evigt battle.
--
Dessa tre är dem jag publicerade på instagram igår. Dödsvarmt just nu igen, så Oden fick bada, och däckade sedan på balkongen vid dörren utanför. Bild 2, med pappa, morfars händer och Elvira. Jag fullkomligt älskar händer sådär. Är så sjukt vackert.
Sista bilden, totaldäckad efter ha ätit. Sedan troligt pga värmen med. Livet rullar på, rutiner med Oden och promenader med vagnen funkar rätt bra just nu. Sålänge Elvira får mat innan promenaden, så går det oftast hur lätt som helst. Självklart inte helt felfritt med Oden kontstant. Han är lite försvarande av vagnen, vilket innebär att vissa människor/hundar/cyklar man möter utger ett hot. Men vi jobbar med den biten kontunerligt hela tiden, så att vi kan minska det där hela tiden. Det jobbigaste är att han från ingenstans egentligen, börjat skälla mycket mot grannarna under oss. En dag så bara började det. Det har varit mycket rörelse där, samt även människor han inte sett där sen vi flyttade in, så jag antar även det är att försvara hushållet. Så ja, helt plötsligt kom den dära vaktiga delen med Oden. Bättre sent än aldrig, men nu ska vi hålla det i skick. De får inte gå överstyr. Sedan är det ju såklart så, att det är lite mer skällande/försvar när jag gått med honom, dvs jag får korrigera och rätta till mycket. Det går bra, han lyssnar och de finns stunder han inte ens reagerar heller. Så som sagt, varje dag något nytt.
----
Jag tänkte också, fast i ett annat inlägg skriva lite om det där med amning kanske. Lite pga hur det varit för mig, och tankar kring det, skulle det vara av intresse? Är ni sugna på en förlossningsberättelse också? Låt mig gärna veta!
Nu ska jag ta och vila min hjärna lite, då det är fortfarande över 25 grader varmt ute, och jag är dödstrött, egentligen. Men ändå inte. Dock, fick jag ut en jävla massa svammel! Grattis om du orkade läsa allting :D
Såhär lugn blev hjärnan, typ...!