4 månader av ingenting
I onsdags markerade vi 4 månader. 4 månader utan dig. Och varför det känns så mycket.
Det är perioder av ingenting. Jag vill lyfta telefonen. Ringa. Fråga om vi ska ses snart. Det var så länge sedan. Prata om jobbet jag precis börjat. Hur däck är sjukt tungt, men samtidigt så lätt på ett annat sätt. För alla däck är olika.
Imorgon är det alla helgona helgen. Där alla tänder ljus på gravarna. Din gravsten kom typ denna vecka. Lagom till dess. Tanken gör mig stel.
Frusen.
Jag vet vart du är, men jag vill inte ha det så. Vill hålla din hand. Krama dig länge. Aldrig släppa taget. Berätta hur mycket jag älskar stunderna med dig.
Även om de ibland var få, även om vi inte alltid var överens.
För jösses. Världen utan dig är .. Så tom.
Saknaden är enorm. Hanterbar emellanåt. Sedan kommer käftsmäll. Och jag vill sluta känna.
Hur kan fyra månader utan dig ha passerat redan?