att skriva om det man inte vill

För det tar redan upp all typ av nyheter. Dödssiffran, smitta, och ren oro för framtiden. Jag har inte ignorerat eller så, att det är en så tydlig del av ens vardag. Man träffas inte lika ofta. Kalas blir uppdelade i flera omgångar, för att man ska säkerställa distans och att undvika trängas. Vissa kalas blir inte ens av. För vissa har kanske inte vardagen ändrats mer än att man tar mer avstånd till folk i kön, men å andra sidan: hur duktiga är vi på det där med avstånd? I min mening är vi faktiskt jävligt kassa. 

När jag stod på H&M för att hålla just den regeln, se till att folk höll avstånd, var den mest vanliga responsen "men vi är familj" - ja absolut, men det är inte resten av dem som ni faktiskt står nära, eller att alla ska fram till kassan. Gå 1 i taget. Hur svårt ska det vara ? Är du så rädd att betala din vara själv, så kanske det är bättre att beställa på nätet i framtiden. 

Jag är rätt less på det. Att vi inte riktigt kan träffa mamma och pappa lika mycket som man önskar.. för att det finns risker. Och en förkylning idag är inte en förkylning mot vad vi kanske hade förra året. I år får man vara hemma med minsta lilla symtom. En huvudvärk, och du är bänkad från jobbet. Ja, lite så ser det ju faktiskt ut. Många som kanske "normalt" kan gå till jobbet, trots lite huvudvärk, eller tillfälligt rinnig näsa är bannad. Smittrisk är för stor. Även utan symtom kan man smittas. Sjukt. Så vansinnigt sjukt. 

Nu har jag väl inte heller aktivt sökt kontakt med vänner och träffat många alls på det sättet. Men det har hänt. Hittils verkar vi alla fortfarande väldigt friska, vilket är oerhört uppskattat. Men vi tar ju ändå försiktigt. 
Det som skrämmer mig mest är hur folk fortfarande ignorerar råden. Att tänket "det händer inte mig" fortfarande är en grej. 

Nej, det kanske det inte gör. Men du är inte ensam på planeten är jag rädd. Bara för att det inte drabbar dig, så drabbar det sjukt många andra.

Jag har familjemedlemmar som jobbat med corona fall, och som varit i det närmsta rummet med det. Dem är mina hjältar och att ge dem applåder är ett skämt. Ge dem högre lön, för vad det utsätts för. Bättre betalt för att dem gör jobbet som ingen annan verkar vilja ta sig an. Dem är hjältar. Dem hjälper, stöttar och gör allt de kan för att undvika att de ska drabba fler. Visst, applåder är fint, men du kan lika gärna fiska i en vattenpöl. Det är lite samma effekt. 

Och ja, jag blir sur. För att jag ville inte ens behöva skriva om det, men nu blev jag bara så illa tvungen och spy ur mig.
Jag är trött på det. Håll avstånd, stanna hemma vid symtom, handla när det är mindre folk, jag menar, alla, verkligen alla behöver inte handla direkt efter jobbet, om det går att göra vid en tidigare, eller lite senare tidpunkt.

Så. Färdig gnällt.
allmänt tjafs | | En kommentar |
Upp