Identitetskris
Hur kan man bli så fel när man förlorat en familjemedlem? Varför känns det som om ingenting riktigt biter? Vem är man, vad gör man? Och varför är det så svårt ?
Jag vet ju vem jag är. Egentligen. Men samtidigt är jag inte samma som förut.
Inom loppet av en vecka, blev jag av med ett jobb jag älskade. Blev "stress" sjuk, pga pappa blev dålig så fort. Oro och panik. Elvira var sjuk. Pappa döende och avslutade den veckan med att pappa dör.
Vem är man efter det ?
Vad gör man efter det ?
Jag är delvis tacksam att jag inte jobbade där och då, hade aldrig klarat det. På ett annat sätt hade det kanske underlättat också. Om jag jobbat. Att söka jobb. Prestera på arbetsmarknaden. Söka jobb, skiva CV. Och vara den glada tjejen. Hur kunde jag. När min värld precis raserat ?.
Jag hade en plan. Innan pappa blev så dålig. Jag skulle spendera tid tillsammans. Åka ut, ofta. Umgås. Prata om allt. Bada, leka. Skratta. Hålla din hand när du kämpade.
Helt plötsligt hann vi ingenting.
Jag hade en ambition. Att reda i augusti skulle jag ha nytt jobb med en stark anställning. Jag orkade verkligen ingenting.
Den 14 okt ska jag jobba i drygt 2 månader. Och plötsligt ångest. Prestationsångest. Jag vill så gärna. Men är på en nivå "kan jag ?" .
Börjar fundera på vem jag är. Vem är min arbetspersonlighet? Vem är jag i det?
Vem är jag i livet utan dig.