sorg
Det finns ett ord för vad jag lider av, men jag har glömt det nu....
Det är som att vänta på en vårdag i November. >Du kan väl stirra upp mot stjärnorna så att vi har något gemensamt?
-
Alla helgona. Normalt tänker jag på farmor, farfar, mormor och morfar. Jag har alltid gjort det. Jag tänker på Carl, min vän som dog i oförklarigt hjärtstopp. Jag tänker på Alex, hen som tog sitt liv, 26 år ung pga en vård som nekade hen hjälp trots hög sucidal. Nekad vård, inom 24 timmar är hen död. Hoppat framför tåget. Jag tänker på Åke, min farbror. Så många som är döda. Så många som inte längre finns.
- - -
Jag fastnar i en känsla. Ofta återkommande. Inte närvarande. Inte där. Det gör mig arg, ledsen och ja. Ledsen. all tid man inte la ner. Alltid viljan om mer tid.
Det kasnke är mycket runt sorgen nu, jag behöver få det ur mig. Det bara är så.
Jag kan inte stänga in mer då gör jag sönder på riktigt.
