reach out to the stars *

Och fy helvete vad vi behövde det..  det finns 2 tillfällen där min kropp verkligen slappnat av och gjort det den ska. Vid förlossningen av Elvira och nu. Kan verkligen inte förklara det, för då låter det ju som om kroppen aldrig slappnar av annars vilket den iofs kanske inte gör, iaf inte på samma sätt.

Men hela kroppen, hjärnan och allting. Slappnade av. Var i nuet. En slags mindful. Jag kände mig tyngdlös i vattnet och bara flöt. Lät inget komma in. Bara vara. Så sinnersjuk känsla. 

Kroppen bara: "nu slappnar du av kärring och njuter" 

Typ. Det kändes verkligen som så. 

Nedan lite bilder för o sammanfatta det;