Vakum
Det är som att stirra tomt in i en vägg
Distanserad så det skriker om det
Ibland har jag så ont i bröstet att jag inte vet
Om mitt hjärta bokstavligen går sönder
Saknad är vidrigt.
Saknad gör ont.
Jag vill prata om det. Jag vill inte säga något alls.
Jag vet inte hur.
För säger jag något så är det alltid minst en "men det var fint avslut. Han har det bra nu"
Med mera. Och ja. Jag vet allting det där.
Jag bara. Vill och behöver uppleva känslorna.
Alla känslor. Om jag ska bearbeta.
Det är en process
Mindful.
Att känna andetaget.
Hur bröstkorgen reser sig
Hur lungorna känns.
Hur fingertoppen känns mot huden
Hur droppen från regnet känns.
Den där specifika som hamnade på kinden
Att vara i känslan.
I det stora.
I det smärtsamma.
Jag sa aldrig att det var lätt
Men jag försöker.
