reach out to the stars * - det finns ett litet hopp

det finns ett litet hopp

Är det något jag drömt om sedan jag blev mamma, så är det att få börja lösa böcker tillsammans. Hittills har det varit fullständigt ointressant, men de senaste dagarna har hon själv börjat titta mer i böcker. Än sålänge så vänder hon mest blad i dem. Men det är ändå något som är på g. Att läsa en godnattsaga, börja sjunga vaggvisa (när min vackra stämma blir mer utan skratt från Elvira då) - så kanske det kommer bli smidigare med. Och snacka det vill hon ju, men det är lite tricky med att få ut rena ord ännu. Några som kommer oftast är "mamma, pappa, biii biii, tittitt, kolla, igen/mer, hej, tja (låter mest som det faktiskt) bland annat.

Vinkar hejdå eller hej, flinar och skrattar åt rätt mycket. Hon är rätt glad den här tjejen alltså.

Ibland blir jag orolig att hon kan för lite ord, men det är den där prestation ångesten jag har, att jag inte är tillräckligt bra mamma osv, som ger verktygen. MEN, Elvira är väldigt mycket mer framåt i sin motorik, och då kommer ju saker som tal, lite på efterkälken. Är övertygad om att när väl pratet blir mer tydligt, kommer hon aldrig vara tyst förutom vid sova 🙈

Kan även lägga till att denna fröken Ibland skrattar i sömnen, är något av det finaste och gulligaste jag hört i monitorn... haha.

Tarzan och myshunden ♡

Livet fortsätter med andra ord, och med tiden ska jag hitta tillbaka hit med. Men livet kommer först, blogg sedan, Instagram är fortfarande stället där jag är mest aktiv.