Men lite så. Sitter knappt vid datorn nästan. Kanske när valpen sover, men då vill man ju samtidigt umgås med sin partner. Men jag dör sötdöden. Och det är just nu mer bilder på Oden i telefonen än något annat. Haha. För att vara snart 10 veckor är jag sjukt imponerad över hur lätt han tar kopplet. Visst, obekvämt och det där. Men han försöker inte bita eller sluta sig ur det så mycket som man trodde. Det gick väldigt fort att acceptera det liksom. Sjukt stolt.
Han lyssnar mer och mer till namnet och han trivs hos oss. Det syns liksom. Så avslappnad och lätt. Och han är valp, så det tar ju samtidigt energi. Vi är båda trötta. Det kan jag inte förneka. Men det är det värt. Nu längtar jag efter en ledig helg så att vi tillsammans kan lägga mer tid på att träna och göra valpen till en duktig framtida, förhoppningsvis tjänsthund. Det blir nog bra det här 😁
