sakta kommer vi på plats

Hur märkligt är det ändå, att så snart vi sovit här, i princip alla våra grejer är här, så känns det som vi alltid bott här? När vi flyttade till Boden februari 2017, hade vi lite samma känsla. Att vi kommit hem. Här var vi, här skulle vi nästan kunnat stanna. Men vi flyttade hem när bebis skulle komma, för att bo så långt bort från familjen tog ändå lite på oss. Och vi vill ju att elvira ska få vara nära sina kusiner och mor/far föräldrar. 

Men det känns så underbart att gå ner för den knarriga trappen på morgonen, äta sin frukost och känna hur solen kommer in i genom köksfönstret 🥰. Med tiden kommer även de andra falla på plats. Såsom trädgårdsarbete osv. Vi har exempelvis ett växthus på tomten som ska rensas upp, och sedan plantera lite eget där. Såsom morötter, tomater osv. Vilken grej ändå. Kunna plocka upp det i sin egna tomt. Ju mer vi sedan odlar desto bättre. Även för Elvira ju. Att kunna plocka en morot ur jorden, spola av den och sedan äta. Det är ett av mina favorit minnen från mitt egna föräldrahem i Vikingstad. När jag kunde ta en morot ur jorden, spola av kch äta. Det är nog den godaste moroten egentligen. Att kunna ge Elvira samma möjlighet värmer hela mig på insidan. 

Att dessutom både hon och Oden bara efter några dagar, verkar trivas lika bra är bara helt fantastiskt. 
Nu ska vi snart ta en morgonpromenad här dock, och komma in i den rutinen igen. Nu har Elvira fått lyxen o hänga lite med farmor när vi har flyttat alla våra grejer. Så nu är det dags att få in våra rutiner igen 😅. 






En titt på vardagsrummet som tagit form, lite mer grejer ska till, men det börjar ju likna något iaf. 
En trollunge, och lite bilder från tomten och äppelblom 🥰

Känner fotosuget klia igen. Det var länge sedan..  
Elvira, familj, känslor, phonepictures, äventyr | |
Upp