skogsfrid
Någonstans mellan soffliggande (ja, för jag orkar inte mycket annat just nu), och äta mat så gott de går, så beger jag mig ju ut på lite skogspromenader med Oden. Det är något av favoritpromenaderna på dagen emellanåt. Skönt för mig, och skönt för den lilla fyrbenta. Skogsfrid, och det bästa när det har regnat lite med, luktar så himla gött. Kan inte ens beskriva det. Det är bara. Skogen liksom.
Lite som blöt asfalt i skönt sommarregn. Oavsett hur mycket som just asfalt kanske kan kännas störande emellanåt, så är även det en doft jag uppskattar. Lätt sommarregn i kvällsol, och varm blöt asfalt som ångar. Ja, det är fan fint alltså.
Vi kör hårt med koppel samtidigt, men i skogen får han fortfarande ibland vara lös. Jag erkänner mig skyldig. Oerhört under kontrollerade former såklart. Där det råder koppeltvång, är det inget annat som gäller. Och sen så övar vi, inkallning, gå i cirklar, zickzacka över vägen, gå fot etc. Allting. Bygga en stark kontakt. Det går framåt. Sen blir han för trött, och då gäller det bara att lyckas avleda från allt bus. Kommer bli mer övningar framöver, när jag kanske inte kan gå de där riktigt långa promenaderna sedan. Börjar faktiskt bli rätt tungt att gå långt.. Och jag börjar få svullna fötter om kvällarna osv. Inleder just nu vecka 32 (31+0) i gradiviteten just nu.
Men, skogsfrid var det ju jag började svamla om, och nedan följer lite ögongodis:
Skogen, Oden, svärmor, sambo och såklart Alice. <3 Bästa promenaderna ändå. Och skogen här är ju så mysig. <3