lite peppande, men trött
Jag hittade, för en gångs skull, en bra dokumentär på Netflix, "tales by light" - för första gången av mycket olika fotodokumentärer så blev jag mot alla odds inspirerad. Jag kan vara svår annars på det där, att inte få sådant sug att fotografera. Mycket pga det faktum att jag istället känner mig rätt kass som fotograf. Jag redigerar inte enligt en viss standard, jag har ingen speciell look i mina bilder som standard. Sådant där som ständigt har påverkat, och ligger alltid i grunden för att jag inte vågar gå hela vägen som eget företag med fotografierna.
Det är för läskigt, skrämmande och min tillit är inte tillräcklig över att klara en viss prestation i det hela. Jag vet att jag är duktig på det jag gör, det är inte det. Men jag har sådan sjuk ångest efter en del fotograferingar att jag inte litar på mitt resultat. Scary, men så är det.
Hursomhaver, jag blev inspirerad iaf. Och det blev en tur till Vadstena med sambon, har inte varit där med Albin sen 2016 tror jag. Annars är det dryga 1 år sedan jag var där, med mina föräldrar.
Det var rätt fint, och jag hoppas att vi kommer åka dit igen någon kväll framöver och fota lite mer.
Angående de svarta prickarna i solnedgångsbilderna, är det faktiskt knott. Eller mygg, något typ av litet irriterande flugfä. Ett tag hade jag en kamera som var sådär skitig på sensorn....! Dock, ska jag skicka in den på en service innan bebis kommer. Lite för säkerhetskull ;)
Vilken dag som helst nu... Eller något. Ska förbi ett ställe i Hackefors för inlämning, AssistWorkshop gör inte kameror längre. So sad. Har alltid lämnat in den där, så vet inte vad jag ska känna inför nya stället. Alt skicka den till Canons verkstad direkt själv istället. Har gjort det förut, och jo, det funkar ju faktiskt. Ska kontakta dem iaf och kolla över det.
Lite annat som ska fixas först, bebisgrejer till exempel <3
Jag och bulan i solnedgången är ändå så mysigt avslut på inlägget, eller hur? <3