reach out to the stars *

Varje gång jag varit här, 2 av 2 iofs, tror jag, har det varit molnigt/soligt. Jag har bråkat lite med kameran då, men det blev nog rätt OK denna gång. Sedan så använde jag mig av mitt 16-35 vidvinkel idag, i princip enbart. Brukar annars köra med mitt fasta 50 på nästan alla bilder... Så, det var säkert också en bidragande orsak. Dem uppfattar ju ljus olika... 

Det är inte superlätt att vara både gravid, hålla en hund och fotografera samtidigt alla ggr, men Oden skötte sig exemplariskt ändå. Han kopplades fast i kameraväska remen jag har runt magen/höften. Jättebra typ, förutom de ggr som han drar då.. Haha. Nerför sedan fick jag hålla mer kontroll så att jag inte skulle ramla, och uppför samma sak.. 
Men vi kom ner, hela och rena båda två. Mycket nöjd.

Och här exempelvis är ju en plats där jag inte riktigt vågar gå med honom lös. Det kan finnas mycket folk i rörelse, samt att vägen nedanför etc. Hellre kopplet så att säga. Och det gick asbra. Som en kvällsbelöning fick han helt enkelt springa lös i skogen, där jag har gått nu med både Albin, Petra och Alice. Möter sällan någon där, och det funkar asbra. Oden blev asglad och sprang som besatt över stock och sten. Såg så gött ut. Kom på varje inkallning, och hoppade så fint över stockar och stenar som sagt. Världens bästa hund helt enkelt. <3

Varje dag nu, blir det hela tiden bättre. Jag är stolt över varje framsteg. Och man kommer ingenstans om de inte går bakåt också, så det är bara fortsätta framåt som sagt.

Vi får se vart jag bär iväg imorgon fm på promenad/äventyr. Upptäcka är grejen just nu. Så, ja. Det blir mer sådana saker framöver. Sålänge jag orkar och kan. <3