into the woods

Alltså, vad ska man säga? Jag har bokstavligt försvunnit in i skogen senaste tiden, det bara är så. Och ja, det blir mycket från samma ställe, Åberget. Men det är verkligen så bra. Det är en så bra kombination av allt någonstans. Det är sååå skönt.Jag tror jag skiftar mellan 3-4 olika sätt att gå där just nu. Vissa ställen lite oftare. Och att lära sig hitta nya saker, och såklart. Se hur årstiden ändras, är ju trots allt ganska roligt. 
Det blir ju väldigt mycket foton också. Och det är kul, riktigt kul. Har dock, inte kunnat skriva något sofar, jag har inte riktigt fått ro att skriva. Så, nu kom det lite ord ur mig, och tillsammans med det ska jag ju också visa lite av bilderna jag tagit.
Än hade inte snön kommit här, det är från 17 oktober. Oden vaktar lite, spanar lite, medan jag helt enkelt fotograferar lite. Mycket bra deal känner jag. Oden är bra sällskap i skogen. 
Sen är det såklart, att när vi möter andra hundar, (när det väl sker det vill säga), så sätter vi koppel direkt. Oftast och något jag är så tacksam över på ett kanske underligt sätt, är att det är oerhört sällan som Oden skäller, även om han blir skälld på. Jag tror det hänt kanske två gånger allt som allt. Oerhört tacksam över det. Sedan är det ju som alltid, skillnad på hundmöte och hundmöte. Det är 1 hund i huset här som allvarligt talat, morrat/skällt och visat tänderna hotfullt mot Oden, men inte ens då skällde Oden tillbaka. Så vi valde helt enkelt att gå därifrån. Ägarna bad om ursäkt iaf. De skämdes lite.
Men nu, fortsätter bilderna. Det var ju faktiskt lite det jag ville visa:
Silverkotte fick avsluta serien av bilder, för ja. I kameran såg det helt enkelt så silvrigt ut. :)
Vi hörs nog snart igen:D
fotografier, hundliv - Oden, norrlandäventyr | |
Upp