när jag plussade...
..så kanske det inte var sådär spännande som folk tror egentligen. Jag tycker det är ett av de absolut komiska sätten att ta reda på det. Kissa på en sticka liksom...Men, det är givet något som ändå är rätt mysigt med att veta att man faktiskt är gravid. Det var dock för mig rätt självklart redan innan jag testade, att det var så. Skönt med bekräftelsen, men ändå. Jag visste liksom redan, det bara kändes så. Kan inte förklara det annorlunda än så. Bra självkroppkännedom? Ja, kanske.
Glädjen i det dock, att få bekräftat att så är fallet var ju dock helt fantastiskt. Plussade 1 nov 2018.
Jag har mått trots allting ändå ganska bra, det som varit mest var illamåendet såklart. Och min absoluta plötsliga avskräck inför snabbmat etc. Jag kan inte äta från MAX exempelvis, men en hamburgare från donken går bra, men allt annat än sådan mat är dock att föredra. Åt en del sallader och mycket frukt i början. Äter fortfarande mer frukt nu än vad jag någonsin gjort tror jag. Vissa saker har jag tyvärr inte fått behålla exempelvis, vilket i sin tur förstärkt känslan av att inte äta vissa saker. Inte haft supercravings så heller, hittils. Eller ja, pommes en vända. Men det gick typ över så snart jag fick det. Choklad känns inte heller som en megafavorit just nu, då och då kanske, men övrigt har även den biten känns väldigt, inte så tilltalande.
Men förutom illamåendet och lite humörsväningar är det faktiskt ändå hyffsat smärtfritt, hittils. Varit supersvårt att hålla hemligt, och det var familjen som fick veta först. Så, runt jul där berättade vi för familjen. Vilket kändes superduperkul! Och skönt, att slippa hålla illamåendet i skick, så gott de gick. HAHA. Men det gick bra.. Så det var en lättnad.
Inskrivningen på Mödracentralen gick också bra, men eftersom jag är tung, fick jag ju då också till mig att mitt BMI på 30, gjorde att en liten flagga restes, oro för diabetes och värden såklart. Det är ju alltid lite så. Levererade bra värden dock, men glukostestet var jag tvungen att göra eftersom jag hade bmi på 30, så det kunde jag inte komma undan. Var typ det vidrigaste jag gjort. Att dricka sockerlösning när du mår illa och fastat, inte en kul kombo för övrigt. Men, återigen. Testet gick jättebra.
Nu är jag som sagt, i vecka 21 (20+6), magen syns pytte, men mer och mer hela tiden. Det där med putmage gör det hela lite svårare att synas helt enkelt ;)
Det är pissvårt att säga att detta är en gravidmage som sagt. Men, jag kan inte hålla in magen längre alls. Så, bebis är faktiskt ivägen. <3
Det är så roligt att få läsa din resa genom den fantastiska resan ni går igenom <3 Tycker att det är intressant att läsa hur det går för dig osv :) Kramar <3