uppdatering, fortsättning och framsteg
Undrar ni hur det har gått sedan mitt inlägg om hunduppfostran, nyttigt, viktigt?
Well, det har ju tagits stora framsteg åtminstonde. Lite småbakåtsteg de senaste dagarna. Tyvärr, men det är ju så man tar sig framåt har jag lärt mig. Rent generellt bara ur synpunkten hur allting gått kan vi sammanfatta såhär:
- jag "vågar" (med andra ord inte vågat/kunnat) ta Oden på semilånga promenader.
- jag "vågar" (med andra ord inte vågat/kunnat) ta Oden på semilånga promenader.
- från att få kanske uppåt 5-6 incidenter, är det kanske max 3 på sin höjd. Bästa fall bara 1.
- dubbelfäste med sele och halsband verkar trigga lite, samtidigt som det varit enda sättet att få kontroll
- jag kan numera gå ut med Oden direkt från lägenheten utan att han biter i kopplet direkt.
Allting är inte alltid perfekt, men han är världens mest närhetsökande till mig inomhus. Ska sova hos mig i sängen, nästan alltid nedanför mina fötter, vid min datorstol etc. Alltid i närheten. Väcker oftast mig först på morgonen eftersom jag många ggr tar den promenaden. Om jag inte jobbar helg, och Albin är ledig, då är dem promenaderna hans ..! Haha. Inomhus är det lite drömhund, lite myspys. Lite uppe i varv ibland, såklart. Det är och har varit svinkallt ute = kan inte riktigt gå för långa promenader med Oden i kylan. Även om han har tjock päls, är det mest tassarna som kan ta stryk här. Och det är lite dumt med för långa promenader. Det har vi löst med lite lek inomhus. Funkar rätt bra. Så pass att han dessutom leker mycket med sig själv och den leksak vi tar fram. Nuförtiden är det mest den lilla orange bollen. Den har varit till mycket hjälp.
Det absolut jobbigaste är att veta att utomhus har vi just nu det svåra och jobbiga, medan inne är det som sagt, drömhund. I de allra flesta fallen. Som sagt, ingen hund är felfri.
Men, den där sälen, ja, det är hans smeknamn atm, snösälen. Är väldigt mycket "slyngel ålder" eller vad man ska kalla det. Eftersom jag är som jag är, emellanåt otroligt rastlös och kaos på insidan, spelar det ju rätt stor roll, dels för att det återspelas i min hund. Så, är jag kaos, blir han kaos. Är jag osäker, blir han alpha/ledare och måste hävda sig när jag är som svagast. Kort sagt: jag kämpar lite med rottweilern i honom just nu.
MEN, jag har börjat nu trots allt, börjat göra en plan. Jag VET vad jag behöver göra, och vad JAG ska stärka med. Av någon anledning har dock det så fina självförtroendet gått på vilovägar och jag ska helt enkelt återhämta det. För det är nog den största boven. Vi har haft en sjukt bra relation utomhus, men värra inomhus. Nu är det tvärtom. Så, målbilden att ha båda är ju egentligen inte så långt borta. Det är bara motivation, styrkan och att inte ge upp som gäller. Och det har jag inte gjort, jag har bara tvivlat på mig själv till förbannelse att jag helt enkelt brutit ihop några ggr. Men det ska vara slut nu. Jag vet ju att han älskar mig, såsom jag älskar honom. Och vi kommer nå en starkare relation nu också, det är jag HELT övertygad om. Jag vet ju vart jag vill. Jag vet vart vi ska. Det är bara en slags vägbula i vägen för oss just nu, och det är dags att ta tjuren vid hornen och göra vägbumpen till en slät lätt väg att gå på framåt istället.
Han har varit värsta drömhunden på mina fotopromenader i höstas, och då bara 5 månader. Så, jag vet ju vart vi ska som sagt. Jag och Oden, nu ska jag minsann visa att jag också kan leda lika bra som jag gjorde i början ;) <3