jag VILL, jag KAN, jag SKA.
Just de 3 orden, VILL, KAN, SKA, satt ovanför dörren till våran gympalärares lilla utrymme där musikanläggningen fanns, på Vikingstad Skola. Jag minns dem väl. Jag fattade dem aldrig. Vadå, VillKanSka? Whats the meaning?
Och jag rabblade dem där tre orden utan att säga ett jag framför. Jag grubblade på det länge ska ni veta.. Och för några år sedan, insåg jag det enkla i det som varit svårt att begripa.
Jag VILL, jag KAN och jag SKA. Inte försöka, inte behöva, eller så. Utan 3 raka enkla jag KAN, jag VILL, och jag SKA. Bort med lama ursäkter liksom.
Dessa 3 ord är något jag numera pushar mig igenom när jag väl får tummen ur och tränar. Eller springer. Jag som knappt klarade 2 km i skolan, sprang för några veckor sen 4 km, utan att stanna. Mitt nya "rekord". Innan var det längsta 3.5 km, vilket jag sprang senaste 2016, i Boxholm med Albin och Alice om jag inte missminner mig. Hursomhaver, jag är en lat människa. Jag tränade som mest aktivt för 5 år sedan. 3 ggr i veckan, stabilitet och styrka. Jag har inte kommit igång alls, sen dess. Jag har gjort lite försök då och då, men ikke. Det stannar av sig. Nu är jag på den där punkten där jag har så ont i ryggen nästan jämt, det känns svullet i svanken pga smärta, och knutarna liksom försvinner inte. Mina lår har säkerligen uppåt 15-20 muskelknutar, mina vader som massören för flera år sen inte ville arbeta sig igenom, med anledning av att dem var sååå spända.
Vad kan jag göra liksom?
Jo, träna, stretcha, och mjuka upp. Under det halvåret jag tränade 2013 hade jag inte ont i ryggen mer än vid kanske mens, men det är nästan obligatoriskt. Nu spelar det liksom ingen roll, att sitta, stå eller ligga. Det är bara ömt och jobbigt. Jag är så otränad just nu, och jag hatar det. Min kropp hatar det. Nu är jag inte alls sådär att jag vill bygga muskler och bli värsta fit. Jag vill bara ha en bättre balans mellan mig och min kropp. Sluta känna mig som en stor heffaklump, som egentligen bara har det mesta fettet omrking magen. Det fina bukfettet. Det som är farligt, och kan leda till dåliga saker. I've heard it all. Diabetes (med anledning till allt godis jag vräkt i mig genom åren) - hjärt och kärlsjukdomar och allt det där. I övrigt är det egentligen inga fel med min kropp, jag har som sagt ett problem som jag numera stör mig på allt oftare, min mage.
Jag vill bara trimma ner det. Skära bort det, slänga ut den. Bränna den. Ja, ni fattar.
För 7 år sedan, 64 kg lätt och jag ansåg mig vara tjock. Jag köpte fortfarande kläder i Large, trots att jag kunde ha ibland, vissa saker i Small. Jag har trots storlek på kroppen alltid köpt medium/large. Men nu i och med hur saker ändras, är det snarare Large/XL. Även om man inte är speciellt stor.
Förra sommaren, midsommar natt och vi fotade i klänningen jag köpt, för vackra fotograferingar bland annat, nästan 90 kg tung, och ja, det syns inte ens. Att klänningen är i stl 46, är något som tog emot, men vad skulle jag göra? Jag vet ju hur spegelbilden ser ut. Även om siffran säger 90 kg, så syns det inte. Folk tror jag väger 75 kg.. Så, bara jag får lära mig att ta hand om mig själv igen så kommer siffran tillslut kännas mer rättvis. Och jag kommer inte bli arg på den heller. Och vet ni?
Jag trivs ändå hyfsat bra i min kropp, jag är bara less på att den är otränad. Och kroppsbild och klädstorlekar är ju alltid något som man måste sluta stirra sig blind på. Vi har alla olika kroppstyper, och även om folk rynkar på pannan åt en när man behöver större storlek i exempelvis arbetsbyxor eller liknande, så är det så. Min kropp har breda höfter, en "timglasmidja" och bred vid brösten, dvs enligt en storlekstabell räkning på klänning, är mina höfter Large, min midja Medium, och min byst XL. YAY! Vilken storlek väljer man sedan?
Jag hade på bilden en starkare rygg än idag, och jag SKA dit igen <3
Underbart inlägg! Heja dig! ♥