reach out to the stars *

Okej, den här dagen började med migrän, kanske för att jag blev lite ledsen igår, kanske för att jag fick en liten mindre krasch och faktiskt grät lite grann av ren och skär härlig utmattning. Jag vet att bilen kommer kosta att laga, osv. Jag känner mig bara, inte sådär asglad åt det. Men, så är också livet. Om det alltid går som man vill, lär man sig heller inget av det. Så, på ett först jobbigt sätt, är det bättre att det händer nu, när jag har jobb, än om jag inte haft något. Till exempel. Passaten har nu gått 29 000 mil dessutom, så. Den har körts något flitigt, Boden - Linköping, Linköping -  Boden, Kiruna, Haparanda, Jokkmokk osv, vi åker längre sträckor på våra äventyr dessutom, jag pendlar i mitt jobb. Så ja, det är ju inte såååå konstigt. Speciellt med tanke på att det blir rätt mycket mil när vi åkt bilen hem. Bara där liksom. Men han rullar så fint, är alltid där. Så självklart, när han går sönder ska han lagas. Och så ger vi den lite mer kärlek igen, så blir allting faktiskt superbra. Eller hur? Ge och ta. Livets erfarenheter.

 

I övrigt, jag var på VC, skulle ta en sänka för att utesluta lunginflammation. Och föga förvånande: jag hade bra värden nu med. Oavsett om min navel varar och läcker vätska, tycks det inte finnas några fel på mig. Jag är givet sjukt tacksam, men irriterande att ha "märkliga" symtom som inte kan förklaras mer än att "Du är frisk!" Ibland känns det som ingenting liksom biter sig fast på mig. Jag verkar ha ett rätt sinnesjukt starkt immunförsvar. Tack och bock för det. Enda "sjuka" jag har, är min då och då, migrän då. Som tacksamt blivit mindre. Migränen som kom när jag började med p-piller. Migränen som var väldigt ofta, 2-4 attacker / månad. Till att nu, kanske vara 1-2 ggr var 3e månad. WOOOP! Dock, notera detta tjejer som får/fått migrän av p-piller och ska förnya recept:

Detta fick jag lära mig när jag skulle förnya mina p piller vid 23 års ålder, då haft migränen sen jag började med p-piller som 15 åring. Med andra ord hade jag käkat p piller längre än vad jag borde gjort i samband med migränen. Så, snälla. Ta åt er av det.

 

Bilen iaf, den ska kollas över imorgon. Jag får kidnappa sambons bil till jobbet. Så det löste sig efter bästa förmåga. Skönt. Tacksam. Vc, allt var lugnt. Antiflammatoriskt och vila. Bodenbo ska visa mig övernattningslägenhet imogon om det kommer behövas när dem ska hålla på här i hallen. Vi har inget golv. Det är bara en cement/betonggrund med papper/plast över. Supersexigt.

Albin lyckades, tack vare ett snällt befäl komma med bilen till mig idag, så vaknade väldigt fint av att han kom hem en kort stund. Så innihelvetes tacksam. Bästa just nu, är om han faktiskt kommer hem ikväll. Skulle vara bästa som kan ske just nu. Inte sett varandra sen i torsdags förra veckan, jag åkte fredag mot Happis, och han på övning. Så... Saknad, hallå?! 

 

Allting löser sig. Det är ju faktiskt så. Skapligt tacksam ändå. Även om jag var ledsen och nere igår. Jag fotade trots allt lite norrsken, och det var ganska mysigt. Men, som med allting annat så behöver jag sen senare införskaffa mig ett nytt tripod, för .. Ja. Mitt börjar bli lite trasigt. Sådär att det inte är 100% stabilt längre. Tror jag fick stativet i julklapp/present för kanske 10/11 år sedan. Så, det har ju hållt länge. Men aluminum stativ och fota ofta i 15-25 minusgrader. Inte en hit kanske.....

 

Som ett fint avslut på denna långa text och en uppdatering om själva läget, så får ni norrskensbilderna jag tog igår helt enkelt.

Slutet gott, allting gott. ♥