#metoo

En del av mig ville inte haka på, jag brukar inte känna så mycket för dessa trender egentligen. Jag menar, vad gör den? Vad innebär den där hashtagen ? Men, så kommer vi igen. Dit vi skriker, tjatar och pratar ihjäl oss om. Det som alltid finns i en diskussion, lång under där ingen hör, eller egentligen lyssnar. Orden som slår, men som inte betyder vad man menade.
 
I situationer där man inte ska, eller röra någon annan när man tydligt sagt "NEJ". I situationer där folk arbetar, går på stan, kanske har ett enligt någon för uringat linne/tröjja, whatever. DET SKA INTE SPELA NÅGON JÄVLA ROLL. Jag ska kunna springa naken, eller kunna stå naken på stan utan att någon ska taffsa, göra sexuella anspelningar. Det ska bara inte hända. Men likt förbannat gör det. Och det mest tragiska är även att det händer inte bara oss tjejer, egentligen. Det finns även män som utsätts för samma sak. Det händer alla, vissa mer än andra. Att sexuellt eller kasta sexuella trakasserier drabbar inte bara ett kön. Det drabbar alla. 
Absolut att vi, kvinnor får ta kanske den större smällen av det. Men det gör lite ont att veta att det även händer män, och jag känner några som blivit drabbade. Det är precis lika fel.
 
Som så många andra, det var pojkar som skulle in och kolla i duschen efter gympan. Se vilka som utvecklats mest. Själv var jag kanske inte så brydd. Jag döljde inte, jag visste att det var iaf inte just MIG de såg efter. Det drabbade skolkompisar, vänner. Senare även mig. Jag var inte lika utvecklade som en del i min klass. Mina bröst kom sent. Kanske ville jag ha uppmärksamheten som de andra fick, samtidigt inte. Jag kände mig ibland "befriad". 
Kanske borde jag dolt mig, som alla de andra. Kanske borde jag förstått att jag också hade en kropp att dölja? Kanske? Men trots detta, så drabbade det även mig. Senare. Inte under skoltiden som jag minns, kanske förträngt likväl, vad vet jag? Minnet är ganska .. Intressant. 
Mitt ex förgrep sig på mig. Trots samtal hos psykologen, där sexlusten inte fanns. Där vi noga sagt att jag INTE var sugen, det finns dokumenterat. Trots det, hände det. Någon tog sig för. Fast det var tydligt sagt att jag inte ville. 
Människor säger saker. Jag slutar lyssna. Jag vill inte höra. Jag stänger av. Hjälper det ?
NEJ. För det pågår konstant, hela tiden. Så många andra drabbas.
 
Jag har anmält sexuellt utnyttjande vid 2 tillfällen. Men till vilken anledning? Det blir aldrig mer än anmälan. Man kan inte göra mer. Jag hoppas att #metoo kommer hjälpa. Jag hoppas. Inte för egen räkning, men för så många andra, som drabbats av det så mycket mer. Jag önskar att vi kan få upp det, en gång för alla hur sjukt det är.
 
Jag hoppas att det blir bättre. För alla. Det ska inte hända.
 
känslor, personligt | |
#1 - - Emma:

Så viktigt!! <3
Och det kan nog kännas futtigt - hur ska en hashtag kunna lösa såna här omfattande problem liksom..?
Men vi måste ju börja nånstans, och ju mer det syns i olika kanaler, desto bättre tror jag. Killar (och tjejer för den delen) behöver få sånt här inpräntat i skallen redan från småskolan. Ingen har rätt att objektifiera/trakassera/utnyttja någon annan! Punkt.

Svar: Tack! Jo, man undrar ju liksom. Men ja, det är suveränt att det uppmärksammans, verkligen. Jag hoppas det verkligen får en slagpunkt nu, håller med dig fullständigt ! PUNKT! :D
Iza aka izumiii

Upp