reach out to the stars *

Vet ni? Det är ändå rätt sjukt hur mycket jobb jag har just nu. Som det ser ut nu, ligger november månad på 193.30 timmar. Ok, jag har inte givet koll på en normal arbetsmånad, men det känns mycket. Dels för att det är inte varje dag jobb, utan det är också 12 timmars pass. Känner att december kan bli bra. Dock kommer jag vara ledig lite över jul, typ en vecka. Så att jag hinner träffa bästa kompisen, och familjen och sambons familj. Det har blivit några resor hem, men lite stressiga sådana. Men nu ska vi bara ta det lugnt denna gång helt enkelt. Känns ganska så trevligt. Längtar faktiskt lite efter att få träffa hela familjen just nu. Det där när man mår bättre, så känns det lite som att man vill komma igen med den tiden man förlorat innan. Dels känner jag ju att nu, när vi var hemma när mamma fyllde 60 (sist jag träffade ALLA i min familj), så var jag så glad efteråt. En känsla som jag inte alltid minns när det var så senast. Pga just depressioner/ångest och allt det där. När allting kändes som en plåga, oavsett hur mycket man älskar sin familj. Det var bara jobbigt att härda ut, att vara "normal" när man kanske bara ville gråta. Det är så skönt att det inte är så längre. Det gör mig rätt så glad tillochmed.