16 november

Det dyker upp ibland, sådär. Den här dagen. Inte en favoritdag direkt. Men den hände och det var så det var. Idag för nio år sedan, söndag den 16 november 2008 så fick jag veta att farfar hade gått bort. Mamma var det som väckte mig, och det var inget roligt sätt att vakna på. Minns det bara så tydligt. Farfar hade cancer och hans tid tog slut. Det sög. Verkligen. Jag saknar honom, i början var de jobbigast, jag var tvungen att besöka graven ofta för att få huvudet att stå still. Det är som sagt nio år sen nu, men ibland så känns det som de skedde nyligen. 
Jag skrev en dikt till händelsen dock, tänkte dela med er.

det brinner ljus för dig.
enbart dig.
ditt liv må ha slocknat
men inte din värme
din kärlek

den finns där
i oss.
hela tiden

och det är konstigt
hur en enda människa
kan lämna såna spår

 

du kommer aldrig glömmas bort
ditt liv må ha slocknat
men inte din kärlek
din värme
och därför brinner
den lågan
än.

oavsett om du inte längre
vandrar här på jorden
med oss.

-
 
3 år senare följde farmor med. Men hon försvann runt halloween helgen, det sjukaste: begravningen var sedan på farfars dödsdag, den 16 november 2011. Det gjorde så ont. Det hjälpte inte att prästen sa fel datum på saker och ting. 
du somnade
och du vaknar inte mer
du är hos farfar. 
ni är tillsammans igen.
och det är skönt att du inte har ont.
att du är fri. 
-
 
Idag tänder jag ljus för er båda två, saknar er farmor och farfar ♥
 
familj, känslor, personligt | |
Upp