reach out to the stars *

Allting denna vecka har varit fruktansvärt intensivt för mig på insidan. Hålla allt igång, intervjuver, och jobb. Och få jobb.Hundvaktande påbärjat sen i torsdagskväll. Och så väldans mycket som ska fixas. Så ja, mitt psyke är lite emotionellt dränerat just nu. Är helt jävla slut. Vill typ sova hela tiden... Dock inte så lämpligt. 

 

Det har varit mycket. Jobba natt då och då, vända på dygnet, vända tillbaka för just intervjuver/jobbsökande. Att vara tillgänglig och vaken, och ha saker i luften. Kanske tog på mig en del jobbsökande, men det var viktigt för att så snabbt som möjligt få ordning på ekonomin. Så att vi kan åka ner till familj/vänner nere i Östergötland. Planera lite inför sommar, som jag troligt kommer spendera jobbandes på mitt nya jobb. Det är 1 månad anställning först, och sen blir det troligt som sagt bara förlängt. Såvida allting ser bra ut och att det alltid finns saker och göra såklart. Jag är väldigt pepp och ser ljust ljust på framtiden just nu. Det känns som att såfort provasntällning går över till en mer fast tjänst, så kommer så mycket mer falla på plats. 

 

Man ska inte ta ut saker i förskott, såklart. Men man ska inte heller bara tro på att det blir en kort anställning, det vinner jag ingenting på. Tänka framåt, jobba framåt. Det är ju hit jag vill. Jag hade ett mål, jag klarade målet. Jag är nöjd. Så ja, en stor lättnads suck. En stor sten har lossnat fårn axlana, så .. Det är nog inte alls konstigt att man är så dränerad på energi just nu... Tur att sådant kommer åter. Vila och göra bra saker. Gosa med hundarna, och mysa med älskling. Fantastiska saker. 

 

Blicka framåt helt enkelt.