att träffa en sådan inspiration
Ja, som jag skrivit om så skulle jag ju till Luleå idag för 7 filmpremiärer, med scones och te. En trevlig tillställning och intressanta filmer, även om jag bara såg typ, ja. Halvt på en och halvt på en annan. Ville så gärna hinna sitta ute och bara ta det lugnt. En av de stora anledningarna till att jag var där alls, berodde på en dokumentär om Jonna som skulle spelas. En himla fin dokumentär om livet för henne i Grundtjärn. Det var otroligt. Och att se de där miljöerna, jag bara längtar ännumer till sommar och grönska just nu. Att dokumentera, ut i skogen, och att andas. Kanske faktiskt lära mig balansera stenar. En av hennes bilder med staplade stenar är så otroligt vacker. Helt galet.
Hursomhelst, jag tycker det var så roligt, och häftigt. När jag sitter där och pratar med en musiker som också följer Jonnas blogg, så kommer hon in med sin fästman Johan. Och hon utbrister "Iza! Hej vad roligt att du är här".
Alltså, okej. Jag typ rodnade?! Och kontrade med "Du känner igen mig...!!"
Det var så roligt och härligt. Fick en kram och så berättade hon vem jag var för sin fästman, och att jag tog fantastiska bilder. Det värmer så otroligt att höra det från personen som inspirirerar mig till att lockas ut i naturen. Att lockas till skogens hörn, dammar, bäckar och kunna fotografera sagoväsen. Jag blir SÅ HIMLA GLAD.
Supertrevlig och söt tjej. Verkligen en naturens älva. Som dokuentären av Mitra Sorhrabian, döpte filmen till. Fantastiskt fin film.
Fick även ett sällskap under filmen, Ida, mycket trevlig hon också. Skönt att ha någon bredvid sig. Även om man inte känner varandra. Det lockade ju både unga som äldre. Och ett äldre par var ju bara underhållande. Nu hörde jag allt de sa, även utan micken, men det var väldigt dåligt ljud i den, så jag förstår att det var svårt. Dock så snäste han väl åt den ena och andra för att de prasslade med påsar eller dylikt. För att senare få en tillsägelse när han pratade under filmen.. Det var lite roligt, så vi båda fnissade lite...
Jag ångrar inte en enda sekund av dagen. Eller ja, det enda jag ångrar är att jag inte fotograferade mer. När det var så fantastiskt väder och allting. Ahwell, sådant som händer.. Imorgon är en ny dag!
Lite bilder som jag dock tog under eftermiddagen, kvällen kommer här:
På de nedersta, så står ju Jonna tillsammans med Mitra, jag tog lite bilder jag med, tsms med typ, tio andra. Dock som vanligt, är jag för feg att själv fastna på bild med människor som jag egentligen inte känner, så fotar ju helst... Men en annan gång om våra vägar korsars igen kanske. Idag var jag för feg för det.. TACK för en fantastiskt film Mitra, och TACK Jonna för att du inspirerar och sprider så himla fin positiv energi ♥
Men härligt :D