ÅH, stjärnklara nätter.
Nog för att man sett stjärnor innan i sitt liv, helt klart. Men, det är så pass stjärnklart ute just nu, att jag ser tydligt Orions bälte, samt Cassiopeia från balkongen, inne i stan. Sinnessjukt. Det är tydligt inte lika mycket ljus från stan och störningar just här iaf, det känns så fint. Och just nu, var det en sådan fin magisk energi jag behövde. Att stå under stjärnorna. Beundra dem, känna universum. Att vara liten i en stor värld. Att vara just jag. Att vara där jag är. Att känna adrenalin och glädje. Att dela det med min älskade Albin. Så otroligt fint.
Så, jag måste ju visa några bilder. SÅ SJUKT VACKERT!
Det blir ju brusigt, pga så högt iso, och brusreducering tar ju bort lite detaljer ibland, tycker jag. Så då får de bli lite kornigt, ibland mycket. Ibland kan man rädda det lite snyggare.
Nog för att vi fortfarande ska hitta en helt mörk plats, dvs utan hus som det blivit de ggr vi fotat nu, men just här, Buddbyn, så syns det så himla bra och har inte alls sååå mycket lampor och dylikt som stör.
Egentligen skulle och hoppades jag på att kunna fånga vintergatan, det var iaf tanken. Fick ju lite skådespel på samma gång ♥
Det är så sjukt hur man kan känna sig så liten när man står där, blickar uppåt. Hur magnifikt det samtidigt är att vara en del av den stora världen. Det stora universum. Att få en plats, att andas, att leva. Att dela med någon du älskar. Någon du vill dela allting med. Att åka ut mitt i natten, bara för att få se. Stjärnklara nätter. Det absolut närmsta magi du någonsin kommer. Det är få saker i världen som slår stjärnhimmeln. Det stora magnifika universum. Så töntig, men så jävla lycklig.
Kärlek ♥
vackert :)