för 10 år sedan...

...hade jag vid denna tid, satt mig på stora hotellet på stora torget i Linköping för att avverka den sista middagen med mina lärare och klasskamrater ur HR3A.
 
Med andra ord, för 10 år sen på dagen, den 15 juni 2007 sprang jag ut. I en vitprickig klänning, blont långt hår och med en vänrkets som egentligen var splittrad, men som var tillsammans just denna dag. Om än uppdelat, ofc. Men vi gjorde det. Trots att mina lärare i andra ring undrade om jag verkligen valde rätt linje, men att gå om?! Pfft, inte en tanke. Jag var mer intresserad av foto än att laga mat helt enkelt.
Såhär snygg var jag, och sådär vacker var bakgården i Vikingstad denna morgon, fredag den 15 juni 2007.
Här följer några få till bilder från min student...
 
Bild på mig och Emma, en av mina bästa vänner under gymnasietiden. Den första jag pratade med, och en superhärlig tjej! Tyvärr inte mycket kontakt idag, men hey, vi hade det kul!! Sen lite bilder från studenflaket. Ofc, och sen lite från Saab Arena, likadant den sista från middagen på stora hotellet.
 
Så, 10 år senare ? Vad har egentligen HÄNT?
* (2007) den 16 juni, så drog jag lasset till Göteborgs stad för att jag fått provjobb på restuarungen Trädgårn i Göteborg. Det blev bara en dag... Missade min mammas 50 års firande pga detta. 
Upplevde Göteborg, hängde på Liseberg, blev vän med finaste Erikafika, och hade fina fotodagar och myste en del med systeryster. Hade asroligt och upplevde hatet under Gothia Cup, när jag fick jobb, samma vecka, som frukostvärdinna på First Hotel G. 800 frukostgäster är inte sådär superparty alla gånger. Men det gick awesome.
* (2008) Flyttade tillbaka till Linköping 8 månader senare, för att till årskiftet få min första lägenhet i stan på 22 kvdm, mitt emot busfabriken. Lätt värt det, och jag både älskade och hatade den lägenheten. Bodde där i två år.
* (2009) Hade ett utvecklade år som tusan inom fotografin, tältade på stångebrofältet med Matilda, träffade så mycket folk och sena nätter. Tyvärr har jag inte några bilder kvar, pga hårddiskkrasch samma dag jag skulle göra backups.
* (2010) Jobbade med en hel del olika saker, fram till jag fick mitt första fasta, heltidsjobb, om än "visstidsanställd", som räckte sig så långt till dryga 2.5 år. Blev varslad pga en del knasigheter. Blev irriterad, sadlade om, och sökte svetskurs.
* (2013) Kom in på svetskurs, livet ble komplicerat och invecklat. Efter mycket känslor som legat och gömt sig i närmare 7 års tid, helt plötsligt ville komma ut. Jag bröt samman totalt dryga 6 månader efter kursens slut i oktober 2013. Tillsammans med en annan hög skit, så hamnade jag i en livskrivs och tappade ganska mycket fotfäste.
* (2014) Fick min diagnos, Borderline , gick på antidepressiva och fick antipsykosmediciner, levde ett liv jag inte förstår mig hur jag orkade idag, total förnekelse, och ignorant. Hoppade mellan jobb, innan jag fick mitt senaste jobb. 
* (2015) Året som dåliga beslut, blev bättre beslut. Träffade Albin, och våra vägar korsades på olka sätt, innan vi insåg att det var här vi ville vara, hos varandra. Känslorna gick inte längre att hålla tillbaka. Den där dagen i maj kommer alltid vara en av de viktigaste dagarna. För att i oktober samma år, blev du helt och hållet äntligen min ♥ Flyttade till min andra egna lägenhet någonsin och det blev en tvåa med utsikt över hela Linköping, typ.
 
* (2015/2016) Fick tillslut tillbaka mina fötter till jorden, återvände starkare än någonsin, (egentligen), jobbet blev en plåga av olika anledningar, och det som en gång räddade mig ur depression, fick mig att hamna där en stund igen och jag hade 2016 en av det tuffaste starter på året, genom att ligga hemma i en vecka, totalt manisk, paralyserad och tog mig inte upp ur sängen före halv fyra på eftermiddagen. 
* (2017, fram till just idag) Egenligen var flytten redan "färdig och bestämd" under hösten 2016, men det var först i februari i år som lasset gick. Jag sa upp mig från mitt förra jobb, för att bli tidningsbud i en stad jag aldrig varit i, högt upp i detta avlånga land. Jag och Albin packade våra saker i Linköping och for hela långa vägen upp hit till Boden. 
 
En kortare summering, där jag valt att inte göra några tydligare berättelser. För det har hänt sjukt mycket. Både med mig själv, och personer i min omgivning. Men det vikigaste är bara just nu. Vart jag är, hur jag tog mig hit har varit en ganska bumpy road, men jag har levt. På gott och ont. Jag har gjort misstag, stora som små. Jag bär ansvar i mina handlingar, och vad det kostar mig idag, men jag har också lärt mig otroligt mycket.
Jag har vågat öppna mina vingar, vågat berätta om mitt självskadande för familj, vänner. Mina föräldrar, ett sådant otroligt fint stöd. Mina syskon, även ni, ett helt underbart team av stöd. Även om jag bråkat och haft mig. På 10 år har jag flyttat, levt, gråtit, skrattat, dansat i regn, gått hem i regn, älskat, sårat, karvat handleder, rivit sönder hud. Men jag har alltid, alltid rest mig upp. Och det är jag idag så stolt över. Jag har ett jobb idag som jag trivs grymt bra på. Jag har en lägenhet tillsammans med Albin, drömmar om hus, hund och ett liv där allt kan hända. Jag har mina vänner, även om de är långt bort. Jag är rik, för att jag har allt det här. Att vara rik handlar inte om miljoner kronor på kontot. Det blir vad man gör det till.
 
10 år sedan. För 10 år sen var jag trots leenden på bilder, inte i närheten så lycklig som jag faktiskt är idag.
Lycklig, i själen. Det liksom vibrerar i mig av den känslan. Så fantastiskt underbart. ♥
allmänt tjafs, fotografier, känslor, tillbakablick | |
#1 - - Johanna:

Så fint att läsa att du mår så bra idag efter allt det. Ibland måste man bara igenom och ut på andra sidan! ☺️💪🌸

Svar: Tack! Ja, det är himla härligt att känna såhär också. Så härligt och underbart. Kram !
Iza aka izumiii

#2 - - Erikafika:

Är det redan 10 år sen?! Tiden går så fort ❤️

Svar: Eller hur 😂 men ja! 10 år sen.... galet ❤
Iza aka izumiii

#3 - - Annie - Fotograf i Linköping & Stockholm:

Sjukt vad tiden går fort och vilket äventyr livet kan vara :)

Svar: Ja verkligen!! Hela livet är ett äventyr helt klart!
Iza aka izumiii

#4 - - Emma:

Wow vilken styrka! Men det är nog som man brukar säga; det som inte dödar, det härdar! <3

Svar: Tack Emma! Ja, men precis. Det är nog lite så ibland <3
Iza aka izumiii

Upp