säg, visst är det vackert ändå?
Åh, älskade syrén. Det jag älskar just med syrén är att när vi var hemma i Linköping i maj, var de relativt nyutblommade, nästan lite övertid. Men bara nästan. Det liksom är så otroligt vackert. Och det var då lite vemodigt först, för jag älskar verkligen syrén. Hur glad blev jag inte, när jag insåg att syrén blommar lite senare här uppe? Liksom, lite längre, lite bättre och lite mer. Hur glad blev jag, när jag har ett område precis vid oss, som är ett ställe med en massa syrén?!
Superglad. Så, en bildbomd på syréner såhär i augusti när hösten knallar in runt hörnet och vi får mörka nätter igen. Igår såg jag hela 3 stjärnor. Från balkongen. De första jag sett hittils. Hoppas på stjärnskådning och eld ute på ett berg till helgen. <3
En liten jag doftar den fina syrénen och Albin agerar fotograf <3
Såhär seriös är jag när jag ska bli fotad. I övrigt. Jag typ. Kan verkligen inte. Sen ibland tror jag att jag är skitsnygg och asbra modell = jag ser ut som en hippogriff som försöker flyga utan vingar.
Så. Ja. Oseriöst är hela grejen.
Älskade vackra underbar syrén <3
Vi skulle till Allstar i Boden för att käka lite gott. Och det var inte jättevarmt den kvällen därav tjocktröjan. Dock, så är det så guld när vi kan, eller förlåt. Albin kan tänka sig att gå lite tidigare så jag får fotografera lite innan. Det är så fint att han orkar och gör så. Då blir jag lite studsig och hög. Hög av att få fotografera, och studsig för att han gör sådant för mig. Det är liksom lite magi det där.
Det är en del redigering som kommer bli nu. Så, ja. Håll helt enkelt utkik. Den kan bli lite bilder nu! Äntligen. Dessa är från den 22 juni 2017, så. Det kanske är lite äldre nu, men hey. Det är iaf bilder jag velat visa er länge. Älskar ni också syrén?
Vad fina bilder :)