reach out to the stars *

Gröna Lund med klassen, och rädslan över att åka slänggungan. Men fota den kunde jag minsann! Träffade min första internetvän Simon, som jag träffade på en site som kallades för anstalten. Himla kul sida!

 

 

Dessa är från samma år som när jag köpte systemkameran, det är rätt svårt att välja bilder att visa, dels för att du skäms när du kollar igenom. Haha, mycket har verkligen hänt sen 2007... Det blev en riktigt bildbomb detta inlägg, men jag valde att visa någon från januari 2007, och sen från mars 2007. Jag tog en del självporträtt, som ja. Eh, dem ska nog ligga kvar där i mapparna.. 

Men det var så det började, en systemkamera i 2007, och hur jag fotade nästan dagligen. Kameran var med mig i princip vart jag än gick. Har alltid varit intresserad av fotografering, sålänge jag kan minnas. När jag var riktigt liten så brukade jag gå och "låtsats" fota med händerna, och leka att hitta kompositioner osv, min dåvarande bästis måste tyckt att jag var knäpp. Men kul hade vi. 

Bilden på tågrälsen, är för övrigt till denna dag, en av mina absolut bästa bilder. Den är inte svartvit, som man först tror. Utan nej, den är tagen i färg, och i JPEG. Som alla första bilde var. Det var först runt april sedan som jag började ställa in manuellt med bländare och exponering. Jag hade väldigt roligt i början, och jag har en del bilder på några vänner, som fortfarande är med mig idag. Bland annat, Anton. En vän jag har haft sen februari 2006, men av respekt så lägger jag inte ut någon av dem bilderna nu. Haha. 

 

Tyvärr kan jag inte visa speciellt mycket från mina 2 utvecklingsår, 2008-2009, för de bilderna har dött i en hårddiskkrasch, har bara några från typ bilddagboken. Så ska se vad jag kan hitta. Men mycket är tyvärr förlorat. 

 

Men, som ni ser på dessa, och de jag lagt ut annars, så skulle jag iaf vilja säga att det har hänt en hel del på tio år. Dels så fotar jag ju i RAW idag, vilket jag inte ens visste då. Jag tyckte att folk som behövde redigera bilder, inte var riktiga fotografer etc. Och att ja, allt som tidningar osv bjöd på var så otroligt fejkade. Sådär ser ju inte en människa ut osv. Galet... Nu sitter jag själv och redigerar, men kan absolut anda om retusch, men jag redigerar också så otroligt lite. Lägger max 5 minuter på bild, och det kanske blir egentligen bara minutredigeringar. Stärker lite, exponerar lite, ljusar upp osv. Jag vill, fortfarande egentligen, bli sedd för vad jag kan skapa med kameran, inte vad jag gör i photoshop. Jag har en bild av att en duktig fotograf kan använda vilken kamera som helst, men fortfarande skapa magi. 

Jag pushar mig rätt hårt där själv, och är duktig på att vara nådigt självkritisk. Det är bättre idag, med tanke på att jag återfått en fotoglädje. Men när jag blickar mot åren 2013,2014,2015 så vill jag kräkas på min bildångest jag hade under de åren. Jag är tacksam att jag ändå kan hitta några guldklimpar ibland, men de åren var riktigt tuffa. Iaf för mig med både bilderna och viljan att fortsätta fotografera.

 

NU, är detta inlägg jäääävligt långt. Guld till er som orkade ta er ända hit. Skulle kunna säga att detta är en part one, av kanske fler, om detta var roligt, och uppskattades!